Aftonbladet – 4 augusti 1860, sida 2

rivillige återvändt hems. Ingen förstod den bestridliga sanningen, att en siciliansk revoations styrka ligger i det inre af öf dch icke kuststäderna, hvilka kunna bombarderas och agas genom en coup de main; eller också ade ingen tillräckligt mod att instängd sig nom bergfästena inne i landet och derifrån ittrötta den regelbundna armå, som Neapel unde sända till Sicilien. I allmänhet, ju nera jag ser af detta land; desto otroligare örefaller det mig, att neapolitanarne någonin kunnat komma i besittning deraf. Det innes få länder, som äro mera lämpliga för tt guerillakrig: Det besitter hvarje fördel, om man i detta afseende -kan önska: Det r öfverallt tillgängligt för lätta och raska rupper som väl känna landet och företer, till öljd Af bristen. af. vägar samt boningarnes tora afstånd från hvarandra, betydliga svåigheter för regelbundna truppers rörelser, äfen under den torra årstiden, isynnerhet som olket är alltigenom gynsamt stämdt-för gueillan. Det är nästan outtömligt-på förråder vf alla slag, det-erbjuder alla möjliga lättnaler för tillverkande af krut, och nästan hvarje nan vet och finner ett nöje uti att handtera kjutvapeh. Tretusen beslutsamma män; unler en rask och duglig anförare; skulle -utnatta till döds: och förstöra en armå af femiotusen man på marsch från Palermo till Caånia. Om sicilianarne icke vetat begagna ig af alla dessa fördelar; -så härlederzsig letta deraf, att i alla nyare folkrörelser iniiativet tages af de storastäderna samt segrar eller faller med dem. De ha äfven på Siciien inom sinå murar koucentrerat en stor del af det nationella lifvet; medan: det inre af landet står mer eller mindre bakefter. Man skån se verkningarne deraf vid första blicken på Castrogiovanni. Öfverallt ruiher sfter romare, saracener, normunder, germaner och spaniorer, utan att: nämnas det-förfallna utseende hela staden företer, som för två århundraden-sedån räknade nittiotusen invånare, då den nu återigen knappast har tolf-eller fjortontusen. Detta städe,nasförfall inuti landet daterar sig från aragonesiska väldet och var en politisk åtgärd. De mäktiga Haronliga familjerna fästades genom titlar vid vicekonungens hof i Palermo, som dermed villecha-dem-under -sin -kontroll-och -krossa deras makt. Denna lockmat -slog an; här som i deflesta andra länder; större delen af de äldre grenarne af familjerna flyttade till hufvudstaden, och endast de yngre telninzarne stannade qvar; icke så mycket af sin egen böjelse, som derföre att de icke behöfdes, .De,.som stannade qdvar, utgöra, fastän förenade genom familjeband med: de öfriga grenarne af sina hus, dock helt och hållet en klass för sig, i många afseenden bättre, men i några fall äfven sämre än de andra. Sålunda finner man dem mycket mera intresserade af och underkunniga om sitt eget lands förhållanden, alldenstund de stå i spetsen för lettas hela utveckling. Enär de endast inaeha mycket mindre egendomar än de äldre grenarne, äro de tvungna att sjelfva sträfva för att försörja sina familjer: Många af dem förpakta andras egendomar, jemte det de förvälta sina egna, samt söka förskaffa sig svafrelgrufvor och andra: medel att öka sin förmögenhet. Tyvärr bar denna välgörande sträfvan. förlamats genom den systematiska korruption, som rådde inom den neapolitanka förvaltningen. -Tjenstemännens löner voro icke större än annorstädes, men ,sportlerna ha måhända icke någonstädes varit så stora. De icke allenast tolererades, utan äfven uppmunrades, för att locka till sig folk genom utsigterna att inom några år blifva rika. Detta system, som fullföljts under så många år, har ngifvit allmänheten den tanken, att anställningar bos regeringen utgöra de bästa medlen för att hastigt rikta familjer, och derföre är hvar och en en begärlig efter dem. De, som icke innehade några tjenster under neapolitanska väldet, tro sig såsom frihetens martyrer nu -ega rätt till anspråk på dem. Af hvad jag hittills sett kan jag försäkra, att det neapolitanska väldet i och för sig icke haft en enda anhängare på ön, men desto flera ha de tjenster haft, som detta välde skapat.genom att införa centralisation i förvaltningen och förstöra all kommunalfrihet. Man kan derföre icke heller nu tala -om:något parti på Sicilien, alldenstund den enda opposition som finnes är den emellan dem, som önska bibehålia sina tjenster, och dem, som önska få dem, : samt, framförallt, de med dem förenade sportlerna... Detta sär mera synbart inuti landet än i Palermo, hvarest allt öfverröstas af skrik och demonstrationer. t Ett regeringsdekret påbjöd, att alla tjenstemän af 1859 skulle återinsättas i sina befattningar, med undantag af dem, som sedandess komprometterat sig. I stillet för dessa sednare och dem, som under tiden dött, skulle -guvernörerna föreslå andra. Följden var, att de flesta af dem föreslogo sitt eget! folk — anförvandter, vänner och klienter —;-hvaraf voro flera, som tjenat under den förra regeringen... Endast få guvernörer voro nog hederliga och patriotiska, att anhålla hos den i hvarje kommun ; nedsatta komite att göra upp listor på dem, som innehade tjenst, och anmärka om några behöfdes, Hade alla följt detta exempel, skulle allmänna opinionen: ha utstött alla dem, som ; voro illa kända och-i folkets ögon förhatliga; 1. stället blefvo icke så få tillförsäkrade sina befattningar, fastän de voro kända sisom den forina regeringens agenter. Till följd. af det rop af. missnöje, som , detta förorsakade, befallte statssekreteraren, satt: särskilda -komiteer skulle tillsättas, för att undersöka och bestämma, huruvida en kyss nå den bleka kinden och vände sis