Aftonbladet – 4 augusti 1860, sida 2

en kyss på den bleka kinden och vände sig bort med-en djup suck. Hvad har jag nu att lefva för, Constance?, sade han; ingm en natt har jag förlorat både min mor och mitt hopp för framtiden. Vi kunna lefva utan:ett sådant hopp, Reginald, svarade hon, Jag-har mistat båda mina föräldrar och med dem allt hopp om lycka, der jag mest väntade den. sOch jag lefver ändå. Jag söker-att göra min pligt så godt-jag kan-och-jag:är nöjd, om äfven ej lycklig:. Är du ej lycklig! utropade han. Har du icke hopp? Villsdu. härmed säga, att du-ej skall gifta dig.med — med honom? Du får icke fråga .mig hvad jag menar, sade Constance med en-lindrig förebråelse i rösten. .Jag:skulle ej lyckas göra detta: rätt klart för dig, utan: att yppa många förhållanlen i mitt lif, som det ej gagnar till något för dig att känna. Hvad jag önskars-att göra rätt klart: för dig, det,är, att då vi sanvetsgsrannt söka fylla våra pligter och ödmjukt törtrösta på Guds beskydd, så kunna vi icke vara fullkomligt olyckliga, -omäfven ivida mindre lyckliga än hvad vi. en gång hade hoppats. (Forts. följer.) EDET ENT e sentenser