Aftonbladet – 1 augusti 1860, sida 1

KRETSEN ANS Brytningen mellan Garibaldi och annexationspartiet. . (Efter Economist.) Garibaldis stora framgångar på Sicilien, den neapolitanska korvetten Velocesnyligen skedda öfvergång till honom, den förskräckelsers vanmast, hvari neapolitanske kommendanten i Messina råkat genom Veloces fiendiliga uppträdande, den allmänt -herrskande ovänliga sinnesstämning, som visat sig: både bland matroser och officerare vid flottan, derigenom att de vägra gå emot Garibaldi — alla dessa stora steg framåt mot den italienska sakers slutliga seger kunna bli neutraliserade och betagas all. verkan, om de särskilda partianhängarne af Italiens; frihet ej kunna bli fullt eniga. Att sicilianarne äro nästan odugliga såsom soldater. :tillsoch med på Sicilien. och skulle vara alldeles onyttiga såsom Garibaldis bundsförvan Iter. utom. Sicilien; tyckes-nu vara ett endast alltför mycket.bekräftadt faktum; Om :derföre den piemontesiska regeringeniantingen af sg sjelf eller genom Garibaldis förvållande är nog dåraktig.att ej samtycka till, utan söka afråda från eller till och med förhindra de-: italienska frivilliges afresa; då de äro så ifriga att bistå Garibaldiibans företag; så kan: denne; komma -att vid. landstigningen på Neapels fasta. land nästan belt och hållet bero af den ovissa hjelpen af landets befolkning: och af .sådana trupper, som låta förmå sig, att öfvergå till. honom, samt möta binder i stället för uppmuntran af -Piemönt.. Det är alldeles tydligt, att en dylik brytning skulle vara högst olycklig för den italienska saken och-sannolikt skulle förorsaka ett fullkomligt misslyckande; men tyvärr finnes det redan en tillstymmelse till. en sådan. La. Farina. var.eniaf de mest framstående stcilianska revolutionsmännen 1848. De som närmare: känna honom försäkra, att hanzär en man med kraft, talent och ganska mycken ärelystnad. Efter .den -sicilianska revolutionens misslyckande begaf han sig till Safdinien. och: sysselsatte sig der med litterär verksamhet af icke ringa Petydelst, Han är författare till -en vidlyftig bistoria öfver Italien och har äfven iandra fack ådagalagt ansenlig energi och ihärdigbet, men likväl ej snille. Slutligen fäste han sin person vid grefve Cavour, adopterade helt och hålletshans politik och blef ett eko af hans åsigter. Då Garibaldis expedition till Sicilien först kom på tal, var det ingen som med större förakt skref om denna. plan eller mera förlöjligande talade derom än La Farina. Han gjorde allt hvad han förmådde för att afstyra densamma, och förutspådde slutligen dess omedelbara och fullkomliga misslyckande. Men när Palermo var i. Garibaldis händer, då först, men ej förr; begaf han sig till denne på Sicilien och hoppades nu få spela en Iika framstående roll som 1848. :Han mottogs först, såsom han sjelf-medgifver, högst förbindligt af Gar baldi: Men han säges ha utspridt, att--han hade fullmakt på fickan af konungen af Piemont att öfvertaga högsta styrelsen öfver ön, isamma ögonblick annexationen. blifvit voterad. Vare härmed: hur som helst, så samlade han emellertid omkring sig ett parti, som önskade omedelbar annexation och -:framförallt satte sig upp mot-Crispis ministör. ; Crispi hade just de anspråk på Garibaldi, som La Farina: saknade. : Under lång tid landsflyktig i London, hängaf han sig helt och hället åt den sicilianska saken. På våren 1859 begaf han sig med största personliga fara under -wallachiskt namn och titel till Sicilien, besökte hvarje stor stad derstädes, hopsamlade och sammanknöt åter den liberala sakens särskilda trådar och uppgjorde planen till en resning i Oktober. Höstens händelser gjorde det nödvändigt att uppskjuta insurrektionen först till November, derpå tills i år, ooh under tiden begärde Crispi Garibaldis bistånd. Garibaldi svarade, att han ej ville göra något för att uppväcka ett uppror; men om ett sådant väl brutit ut och ådagalade en enig sinnesstämning pi ön, skulle Bah kanske komma till hjelp. Ändtligen bröt insurrektionen lös. Crispi åtföljde jemte sin hustru (den enda qvinna på expeditionen) Garibaldi och stred med förtvifladt mod i hvarje drabbning; — hans hustru hade dervid öfverinseendet öfver de sjukas och sårades vård. Då de slutligen voro berrar öfver Palermo, var det naturligt, att Garibaldi skulle sätta förtroende till en man, som för saken vågat mer än någon annan, utom han sjelf. Ehuru säkerligen mindre skicklig embetsman än La Farina, hade deremot hans oegennytta bestått de allvarsammaste prof, och bans åsigter om framtiden öfverensstämde mycket mer med Garibaldis, än det piemontesiska partiets gjorde: La Farin:, likasom nästan alla sicilianare, var i sin ifver för omedelbår ansexation böjd för ätt helt och hållet uppoffra Italiens enhet och Neapels fr het för Siciliens trygghet: Om Garibaldis diktatur väl vöre slvt en gång, skulle en invasion i Neapel icke kunnat företagas på annat sätt än genom en krigsförkläring af Piemont, och detta skulle, såsom. vi alla veta, Fiankrike ej tillåta. La Farina intrigerade så kraftigt för en omedelbar FROSSA TTR ER YTAN NT eV