Aftonbladet – 1 augusti 1860, sida 1

och af alla tolf som voro här, snickare, murare, glasmästare, tapetserare — var det väl ingen,som skulle hafva velat stanna qvar till midnatten.— nej inte, om de hade: blifvit bjudna hundra pund hvardera: .Här spökar således, kan jag tro? frågade Copstances Åhja, miss; så. söger väl det enfaldiga folket häromkring, men ni kan. väl förstå att det bara. är råttor, miss, sade Olivier med en öfvertygande. röst... Vid foten af dessa trappor är,en dörr, som går. till fängelsekålorna i gamla slottet — kanske ni märkte den, Miss — en. liten. hvälfd:dörr i det mörka hörnet till.xenstery, då nisgick: uppa Jag såg. hörnet, om hvilket ni talar, men icke dörren, svarade Constance;.då den gamle mannen. tystnadey för att afvakta svaret på sin framkastade fråga: Dörren. finnes: der, -miss, fortfor Olivier, noch det är naturligt att en myckenhet råttor skola husera der-here i fängelserna; när de då. komma. ut och springa . trapporna och föra oväsen, så har inte folketbättre förstånd: än. attstro det spöka. s Jag. ville önska; att jag kunde: tro detsamman, sade Constance med en-lätt rysning, ty. jag har en stor ovilja emot råttor och deremot ingen. fruktan för andar: : Olivier såg. allvarsamt på henne och fortfor derefter att gå uppför torntrappan. Constance fann, att: då man kommit upp: för trappans första afsats, kunde man genom en låg, hvälfd dörr komma in i den korridor; bredvid hvilken hennes rum var beläget, och hon fann sig således hafva en både lätt och kort väg: emellan sitt sofrum och: läsrummet: Den gamle mannen slog upp dörren; och sedan han bugat sig för henney liksott en höfs man från den gamla, goda tiden, låste han åter igen den efter henne och hon befann sig