Aftonbladet – 28 juli 1860, sida 2

skulle hafva velat se mig uppträda offentligt. Jag har studerat musik blott och bart för mitt nöje och nu är det mig alldeles nog om den endast kan sätta mig i stånd att förtjena dagligt bröd. Förtjena dagligt brödi upprepade han med ett löje; den skulle kunna dagligen förskaffa er en Lucullisk fest — nej detta är alltför jordiskt. Den skulle kunna skänka ede idel nektar och :ambrosia, ja, allt hvad ni möjligen kan önska er! Vill ni visa mig den ynnesten att spela någonting annat — ett stycke som är mindre grannt, men: mera enkelt rörande. Hon besinnade sig ett ögonblick ech spelade derföre en af dessa sköna sånger utan ord af Mendelsohn der: de oartikulerade noterna synas kämpa med att uttrycka mer än något språk förmår tolka; edan hon spelade fingo de skarpa, batfulla. ögonen ett sorgset och oroligt uttryck och när hon såg på honom, undrade hon öf ver, att hon kunde hafva känt sig beherrskad och rädd för honom. Musiken slöt sig omkring henne som en trollkrets, inom hvilken hon, förtrollerskan stod säker och stark, medan den högmodige, befallande mannen blott var hennes vasall och slaf. Och ni sjunger ju äfven? frågade han, då hon spelat stycket till slut. Hon sjöng. Hennes röst, rik och fyllig, af naturen, hade med omsorg blifvit odlad. Hon valde en klagande, engelsk folkvisa och hade tillräckligt god smak, att ej öfverlasta den med rulader: och drillar. Gästen yttrade titt bifall mera: genom sitt sätt än i ord, och efter ena stund återfingo hans drag samma hårda uttryck — hans blick samma kalla, genomträngande glans. : Wet är ett verkligt vanbelganden, började han med: ett obehagligt -leende, oatt tala om