Aftonbladet – 24 juli 1860, sida 2

att träffa. potentsten vid ett förträffligt lynne. Jag förstår, jag förstår,, sade han, p,ett ungt par, som vill roa sig; nåväl, Durand, jag tycker om att roa sådant folk. Jag skäll komma; madame Randon skall komma. Huru skall aftonen passeras ? Der blir musik, tror jag, och en ung poet skall deklamera några versar. Jag tycker om poesi,, sade monsieur Rändon, och: kortspel :också. Min kusin ör en kortspelare af första rangen, sade ThEopbile ifrigt: Jag tycker om kortspel och traktat, fortfor monsieur Randon. Virginie riktigt öfverflödar med förfriskningar, det ena fatet efter det andra med bakelser, glace etc. Jag skall komman, sade monsieur Randon faderligt, jag tycker om att uppmuntra den framåtsträfvande förtjensten. Säg edra kusiner, Durand, att de kunna räkna på mig och madame Randon., Theophile Durand framförde budskapet till madame Martin, som, då hon fick dessa tidningar, tog Honom i famn och kallade honom en engel. : Allt syntes lofvande och likväl manades Theophile Durand. af en bland dessa aningar, dem vi i vår okunnighet ej gifva tillbörlig akt uppå, att ej gå dit, utan stanna hemma och gå och lägga sig på den olyckliga torsdagen. Godheten lockade honom att göra raka motsatsen. Min stackars kusin behöfver mig, tänkte ban, hennes osäkra fordringar, som bon kallar dem, komma kanske ej in. Min närvaro är nödvändig. Det är väl sannt, att jag skulle helst vilja vara hemma i lugn och ro; men man får ej vara sjelfvisk. Med stöd af dessa ädelmodiga och filantropiska känslor