Aftonbladet – 24 juli 1860, sida 2

man kunde önska sig, och manj bör viraf kunna hoppas attfartygets missödens och oturs !. tid nu är förbi; samt att det mu har att motse jl: en lång bana af triumfer och framgångar. En färd öfver Atlantiska oceanen är lik alla an-. dra långa sjöresor, det vill i allmönhet säga så tråkig som möjligt. Ej ens en resa på Great I Eastern gör något undantag från den ennui,! hvilken elltid återkallar i minnet doktor Jonssons yttrande, att en hafsresa är detsamma som att sittå i fängelse, med utsigt att drunkna. Den sistnämnda, mindre angenäma sannolikhe. ten hade kanske ej helt och hållet förbisetts af några bland passagerarne, som då och då betraktade vidundrets dansrörelser med en min, som tillkännagaf något missmod och ögonskenlig farhåga, att dess gamla otur skulle fortfara att förfölja det och framträda under skepnaden af: ett eller annat fult streck midt på: Atlantiska: cceanen. Måndagen den1I8 Juni var solig och varm — alltför varm, så att passagerarne, då solen stack -på akterdäckets yta, nödgades draga sig derifrån och slå sig ned på säten framför hjulhusen; der ett svagt luftdrag skänkte någon svalka. Vi voro redan på blått vatten, och vågorna voro praktfulla, då de höjde sig så krasiga och allvarliga med de blåa sidorna kantåde af en liten ås af hvitt skum, hvilket) tindrade i solskenet-såsom diamanter. Det var en verklig vårdag för hafvet, hvilken tycktes fröjda delfinernås bjertan; ty de höllo sig vid fartygets sida, tumlande om och dykande samt görande långa hopp upp ur vattnet; likasom om äfven de ville taga det fartyg i närmare skärskådande hvilket gick sin väg. så stadigt fram, sönderkrossande till skum de stora vågorna under sig. En af passagerarne, som förlitade sig på fartygets stadighet, hade. till sitt..och andras tidsfördrif försett sig med ett spel käglor. Dessa framtogos under allmänt bifallssorl, och påssagerarne grepo. sig genast med mer eller mindre framgång an med detta kraftpröfvande spel. -Det-var troligen första gången Man slagit käglor ombord på ett fårtyg på Atlantiska oceanen, och säkerligen första gången-som någon af passagerarne försökt sig dermed; hvilka båda fakta i högsta grad förhöjde nöjet. Någon synnerlig skicklighet ådagalades.ej, men. deremot så mycket :mera munterbet; Vad höllog, och stewarten ensäm kan uppgifva huru mycket bitter alen, som vanns och tappades under den lifliga täflingen. Efterhand -blef det regn, derpå dimma, derpå skärp blåst, och så blåst, dimma och regn på. en gång, så att det var tydligt, att vi råkat ut för en af dessa korta; häftiga sommarstormar, hvilka tyckas föra ett kringströfvande Jif på hela Atlantiska oceanen, för att brottas och -väsnas med allt hvad de möta; Mot aftonen friskade det ännu mera till med follt förlig vind, och sedan seglen blifvit tillsatta, började Great-Eastern skära genom vågorna med förfärlig fart, lemnande bakom sig ide vredaå böljorna en skummande fåra, så bred och så hvit, att det föreföll som om spåret deraf aldrig skulle utplånas. Natten inbröt, och vi bade all utsigt att få en stickande förligvindsstorm, så att vi skulle få erfara fartygets största hastighet vid dess dåvarande ofördelaktiga utrustning, då vinden åter kastäde om och, gående öfver till nordvest. kom in så mycket från sidan, att seglen måste tagas in. Detta var ingen lätt sak. Stormen tjöt och Kven i tackel och tåg, öfverröstande hvarje annat ljud, och den höga segelmassan, som var våt, tung och styf som ett bräde, slängde och dängde med ett dån som åskans, och hvarje minut fladdrande undan händerna på sjömännen, som klängde i stänger och rår, slog den åter ut med, ett buller och bång, som om den: ville förklara stormen krig. Det drog ut långt in på natten innan seglen lyckligt och väl voro intagna; det var då svår storm, natten. var svart som sot och ett stridt regn smattrade mot däcket, under det att det klagande tjöt och hven i skeppet, så att det var hemskt att åhöra. På morgsnen hade vi försökt att hålla kursen så; att vi skulle få erfara, huru pass mycket fartyget skulle rulla, men vädret under måndagsnatten gjorde dylika småexperimenter alldeles öfverflödiga; ty Great Eastern höll sig ej för god att följa sina mindre syskons exempel under sådana omständigheter, och fartyget rullade — visserligen med. en lätt rörelse — mensdet rullade Jikväl: Dörrar slogo med buller igen i hyttorna utan någon synlig orsak, stolarne stodo :ej qvar så alldeles på samma iplatsyder. man lemnade dem, ljusstakarne tycktes vilj hoppa tupp itaket, och litet emellan tillkännagaf ett obestämdt, klingande och tvärt;upphörsnde ljud: från skänken, att några börtglömda drickseller vinglas begagnat tillfället att få röra på sig till silt eget förderf. Hvarjehanda fat, segelstänger och gods, hvilket-alltsivhast blifvivinstufvadt på de nedre däcken, gåfvo äfven tillkänna sitt obundna tillstånd. och rullade bort med. buller, tilldess. des törnade emot.ifartyget. Dessa djupets herrar — Atlantiska oceanens ofantliga vågor — hvilka alltid äro färdiga. att vid. ringaste anledning höja på sig, visade Big snart genom mörkret; resande sina böga, mörka ryggar öfver hafvet-och hastigt vältrahöe sig i tunga ringlar .mot-fartyget. .. Det. var eget att .se, med hvilken lätt böjning Great Eastern :gäckade dessa farliga förföljare, glidande öfver dem, den ena efter den andra, med en långsam, lindrig slingring, och framsläppandå dem under sig på andra, sidan .qvästa och förminskade till-sin: halfva.storlek... Somliga voro dock för snabba och slogo mot-färtyget;inz nan det reste sig, men förgäfves. Man kunde. aldrig. upptäcka, att det vibrerade eller kände stöten, och den stora vattenmassn? återstudsade från dess jernsidor i en skur af skum