Aftonbladet – 24 juli 1860, sida 2

slår; huru det skall gå till det vet jag inte riktigt; men när man bara vill, så fins det alltid någon utväg. Och en utväg fann madame Martin visser ligen. Hon bjöd icke allenast fyrtio, utan ferbtio personer och valde dem så: klokt, at när. hennes måg uttryckte sin förvåning öfver att se främmande anlända, som han e hade bjudit, och hon vårdslöst svarade: Jag bad dem för den händelse att de andra skulle uteblifva, så uttryckte han sin belåtenhet med bennes omtanka, Höraf följde också verkligen att den tredje tillställningen lyckades bättre än de två för. sta. Lyckan gynnade Theophile Durands för. slag; femton personer infunno sig; tio af de tjugo, som värden inbjudit, och fem af ma: dame Martins reserv. Hon visade Theopkile Durand sin belåtenhet genom att inbjudahonom en gång för alla. . Ja, kusin, sade hon vänligt, ni är alltid välkommen. Virginie och hennes man hafvö mycken aktning för er, och jag kan ej före: ställa mig annat än att ni vet huru mycke jag värderar er. Vår sista afton slog ändock litet fel; mina osäkra fordringar, som jag kallar de till öfverlopps inbjudna, flöto ej in bra. Vi hade brist på svarta rockar. Tänk om ni ville skicka. till oss några af edra vänner, employgerna ? i Med största nöje, svarade Thophile Durand, som var förtjust öfver att kunna stå till tjenst och i sitt ädelmod glömde den harm han. känt vid att böra madame Martin beröm. ma sig af den framgång, för hvilken hon hafi hans råd att-tacka, men hvilket hon ej drömde om att erkänna för sin måg. .Han skred till verket samma dag; han ta. lade vid sin chef, monsieur Randon, en stol man, ej lätt att vinna, men hos hvilken. han nästan var en fayorit, Han hade den lyckan