Aftonbladet – 12 juli 1860, sida 2

Landtbruksmötet 1 Göteborg. (Forts. från gårdagsbladet.) Sektionen för binäringar (från kl. 4, 2—V, 3 e. m.); ordföranden brukspatron C. F. Wern, vice ordf. hr Johannessen. Ordföranden yttrade, att ordningen nu egentligen vore handläggning af 28:de frigan, men förklarade, att åtskilliga uttalat sin önskan om diskussion rörande biskötseln, hvilken man praktiskt på morgonen tagit i skärskådande, hvarföre diskussionen öppnades med 33:dje frågan. hvars lydelse är: ?Hvilken erfarenhet eger man i vårt land a den Dzierzonska biskötselmetodens användbarhet?? Jägmästare Å. Brun yttrade: Det har förut varit en allmän tro, att i en bikupa finnas 3 slags bin, drottningen (Visen), arbetsbin och drönare; men detta är ett misstag, ty vetenskapen har nu visat, att der blott finnas 2 slag, hanoch hon-bin, således inga könlösa. Honbien äro de 8. k.arbetsbien. Drottningen lifnäres och födes af de andra bien, hvilka sålunda betala sin monark sin vederbörliga tribut. Talaren fästade naturforskarnes uppmärksamhet vid drottningers parning och hänvisade till ett arbete af Siebold. Drottningen upptager vid: parninger, som blott sker 1 gång i hennes lif, drönarens säd, hvilken hon sedan behåller i kroppen, så att sädinfusionsdjuren stanna vid lif i ägget, tills drottningen dör. Men när hon lägger sina ägg i drönarnes celler, befruktas de icke, utan bli blott hban-bien; ty alla hanbi framkomma ur obefruktade ägg. Det är till fullo bevist, att drottningen endast under flygten kan para sig. Detta är man i stånd att praktiskt göra sig öfvertygad om. Om man t. ex. afklipper vingen på en ännu obefruktad vise, så måste hon naturligtvis stanna qvar i kupan, men af alla de ägg, hon der lägger, uppstå blott han-bi, ty hon eger ingen sperma. Merändels har visen redan vid 5 års ålder förbrukat all sperman och ger blott han-bi. Hvar och en har utan tvifvel sett de runda bikuporna, som hittills vanligast begagnats. Dessa äro i alla hänseenden opraktiska, om de än ega den förtjensten att vara varma. I dessa gammaldags kupor kan man ,icke hösta så mycket honung som i nyare, man kan i dem ej komma åt att taga ut öfverflödet, hvilket sitter i taket. Man har derföre måst gripa till den utvägen, att dräpa bien, huru mycket detta än strider mot allmänna moralen — ett barbari, med hvilket det för öfrigt är på högsta tiden att upphöra. —Det är äfven på tiden att en stor fördom utplånas. Man inbillar sig