Aftonbladet – 12 juli 1860, sida 2

tror att härmed mötet skall, emot. der räddes förmodan, kunna bestrida sina utgifter utan något betydligare tillskott af hushållningssällskapet. ngbåtarne och jernvägstränerna hade fört bört den ena lasten af passagerare efter den andra redan på fredagen och lördagen. På söndagen återstodo dock ännu så många fremlingar, som på morgonen ville medelst lokomotivet förflyttas till sina skilda hemorter, att den rymliga vestibulen i stationshuset och alla väntsalarne voro fyllda. Det uppstod en stark trängsel vid öppningen för bagagets mottagande, det lyckades ej att förmå de otålige bilda kö, och till råga på allt hände: det, att sedan man länge väntat man ej fick någon biljett, ty 5 minuter före den utsatta tiden stoppades försäljningen, af brist på vagnar. Det är nemligen förhållandet att jernvägen icke eger nog vagnar att vid utomordentliga tillfällen betjena sina kunder. Styrelsen har länge hesiterat att lägga sig till ett ännu större antal af dessa pjeser, af hvilka första klassens kosta 4009 och endra klassens 3000 rdr. Först nyligen lärer öfverste Ericson ha beställt vagnar för omkring 300,000 rår — utomlands. Det är en sak för våra smeder och vagnmakare att spekulera på. För närvarande sägas de ej kunna göra vagnarne lika billigt som de utländska fabrikanterna. Finns det då ingen bland dem, som, likt egaren af Nyköpings faktori, i afseende på lokomotiver, kan gå in med ett anbud å leverars till skäligt pris? Landtbruksmötet har naturligtvis beredt jernbanan en icke ringa inkomst. Dess bruttoinkomst för hela det nästförflutna halfåret uppgick till omkring 245,000 rår. Fortfar trafiken att vara lika liflig under den återstående delen af året, så får den 17 mil långa Göteborgs Töreboda-linien en total bruttoinkomst af omkring 490,000 rdr för året, eller icke fullt 30,000 rdr pr mil. Det är 10,000 rdr mindre än räntan å 5 procent å en anläggningskostnad af 800,000 rår pr mil, och till driftoch underhållskostnad finnas inga medel. : Men låt vara att med denna kostnad förlusten går till 60,000 rdr om året pr mil, så hvad gör det när man får åka 3—4 mil i timman och på en magnifik jernväg, i stället för ett par mil på en. af dessa tarfliga banor, som de enfaldiga amerikanarne bygga på sina ställen! Från jernvägen till landtbruksmötet. Jag sänder en lärorik diskussion från detta, rörande tullens upphäfvande å spanmål och viktualier. Hrr landtbrukare ha nu kommit derhän att finna sig temligen lugnt i friheten från tull å spanmål, men hvad ladugårdsprodukter beträffar, så vilja många af dem ännu hafva er tullsats å dem. Bara: litet! begära de, att börja med. Generaltulldirektören Fåhreus och distriktehefen Karström besvarade särdeles sakrikt deras yrkanden. Jag ber få göra den rättelsen i en efter annan tidning meddelad uppgift, att hr Thermeenius, som en gång yttrade sig vid mötet, icke är från Eskilstuna, utan från Thorshälla, och att det var Göteborgs vapen, som prydde väggen midtemot ordförande-tribunen i mötets lokal. :