Aftonbladet – 10 juli 1860, sida 3

genomborrad af kulor. Efter denna ärofulla bragd, som. förskaffade honom hederslegionen ur Murats egna händer, har amiral Garofalo icke spelt någon framstående: roll. De Martino, utrikestninister, en af dem, som mest sökt förmå neapolitanska hofvet att ändra system, har varit generalkonsul för de bägge Sicilierna i Marseille och sednast ambassadör i Rom, hvarest ban efterträddes af sin företrädare i ministeren. nun Rättegångsoch Polissaker. Djurgårdsslagsmålet. Öfverstelöjtnant Eketrä vid Andra lifgardet, hvilken såsom regementsombud öfvervar förböret vid Ensta ting angående det våldsamma uppträde å Djurgården den 13 sistlidne Maj. för hvilket. åtskilliga gardeslöjtnanter blifvit ställda — till rätta, har nyligen afgifvit en här nedan införd klagoskrift mot t. f. domhafvanden, v. häradshöfdingen K. Bartbelson med anledning af det sätt, hvarpå denne ledde ransakningen. Det vill synas oss som om hr justitiekanslern, då ban hade ändt särskildt ombud att öfvervara handläggningen af detta mål, ej skall ha synnerligen svårt att bilda sig ett omdöme om hvad som vid den ifrågavarande ransakningen tilldrog sig, samt huruvida det kan anses såsom något, vare sig ovanligt eller olagligt, att domaren icke kan återhålla hvarje yttring aj ogillande, då han finner framför sig tilltalade. som fortfara att enständigt neka till och med för fakta, som blifvit edeligen styrkta genom 6 å 7 vittnen, och som framlägga berättelser, stående i uppenbar strid med hvad de tillförene inför annan myndighet uppgifvit. Att de tilltalade utgjordes af personer, hvilkas samhällsställning förutsätter att de böra känna sanningens -helgd; kan åtminstone i vår tanka icke anses såsom något skäl för domaren att mot dera iakttaga stöfre skonsamhet och courtoisie än vanligt. i Man motser naturligtvis med nyfikenhet justitiekansleins resolution i denna sak. Den nämnda skriften lyder sålunda: Till regementsbefälhafvaren för. k. Andra lifgardet! Beordnad att öfvervara förhandlingarna vid Danderyds skeppslag tingsrätt uti det derstädes emot löjtnanterna C. F. Bibau och Claes von Mecklenburg samt underlöjtnant John Levin anhängiggjorda mål, angående å dem yrkadt ansvar för slagsmål; fylleri, och sabbatsbrott, har jag å den för målets handläggning utsatta dag, den 28 sistlidne Juni; inställt mig vid häradsrätten samt med min nppmärksamhet följt undersökningen, hvilken började kl. 10 f. m. och med afbrott endast af en timma vid middagstiden räckte till kl. y; 10 på aftonen. Jag får härmed äran afgifva min rapport öfver förloppet vid nämde tillfälle. Vid upprop af målet anmälde sig såsom allmän åklagare t. f. länsmannen C. J. Nordqvist, hvilken uti utfärdad stämning å de tilltalade yrkat änsvar för det de vid åtskilliga tillfällen å k.: Djurgården förfördelat personer samt särskildt söndagen den 13 sistl. Maj före sabbatens utgång derstädes, under fylleri och oljud, å allmän väg med berådt mod föröfvat våld emot handlånden C. A. Wibell, jemte flera andra personer. Derjemte anmälde sig såsom målsegande C. A. Wibell jemte rättegångsbiträde, vice häradshöfdingen Wendtlandt, skomakaregesällen Anton Andersson och hans hustru Emma Andersson, biträdde af vice häradshöfdingen Franz Sjöberg, bokhållaren C. W: Arnberg samt bagaren F. Ph. Sjöberg. Löjtnanterna Bibau och Claes v. Mecklenburg samt underlöjtnanten Levin vorö, tillika med jemväl i målet tilltalade underlöjtnanterna Axel v. Mecklenburg och Axel Mazer, tillstädes, jemte deras rättegångsbiträde vice häradshöfdingen C. A. Beckman. Hvad sjelfva undersökningen angår, så får jag hänvisa till det protokoll, som vid tillfället fördes hos domstolen, och hvilket framdeles bör blifva tillgängligt. Det torde ännu vara för tidigt attmeddela något omdöme, i hvad mån de tilltalade kunna vara skyldiga till de dem tillvitade förseelser eller ej, destohellre, som ännu icke alla åberopade vittnen blifvit afhörda; men deremot har jag ansett mig, dels af rättskånsla dels af det uppdrag, som de mig lemnade order innehålla, vara pligtig att angifva ett förhållande, hvilket jag anser stå i strid med lag samt den ordning och oväld, som vid dylika tillfällen som detta, bör iakttagas. Denna angifvelse åsyftar egentligen t. f. ordföranden hr vice häradshöfdingen Barthelssons förfarande och handlingssätt, under ransakningen iakttagna, hvilket efter min uppfattning antydde:hos domaren en prevention emot de tilltalade och ett uraktlåtande att följa den i svenska lagen uttryckta princip, att en tilltalad skall anses oskyldig intilldess att hans brottsbet är bevisad. : Hvad som i sådant hänseende förefallit mig anmärkningsvärdt var först ett yttrande af ordföranden till uppasserskan Oppman, som af käranderna blifvit åberopad som vittne. Då hon, tillsammans med kärandernas öfriga vittnen, skulle aflägga vittnveseden, öfverfölls hon af ett hysteriskt anfall, som satte henne ur stånd att eftersäga vittneseden, hvarjemte hon föll uti gråt. Sedan de öfriga vittnena afträdt från dombordet, yttrade ordföranden till Oppman: Jag tror det kostar på att tala sanning. Dels sjelfva yttrandet, dels den ton, hvarmed detsamma framsades; innebar, efter min uppfattning, cke blott en förebråelse till vittnet, som skulle en strid med hennes samvete hafva föranledt det påsomna anfallet, utan äfven ett antagande af de tillalades brottslighet, begge delarna stridande mot det handlingssätt en domare efter min åsigt bör iakttaga. Derefter bör jag anmäla ett annat förhållande, som ag ansett vara stridande emot det rätta. Vid konditor Davidsons afhörande på ed fram-:älldes genom ordföranden den frågan, om de peroner, som ofvannämde den 13 Maj haft middag å Hasselbacken, sönderslagit några glas. Sedan denna åga af konditor Davidson besvarats, anhöll de tilllades rättegångsbiträde, v. häradshöfdingen Becksan, att frågor af dylik beskaffenhet icke vidare såtte framställas, enär deras besvarande icke verade på saken och deraf endast en onödig vidlyftigt blefve en följd. Ordföranden fällde dervid ett itrände, som antydde att anmärkningen hade sin ktighet; men detta oaktadt blefvo till uppasserskan !ppman, som hördes sedan de tilltalade och deras träde fått afträda, framställda, jemte frågan om de lltalade, vid middagen varit öfverlastade, hvilken ned nej besvarades, äfven dessa frågor: voro de tilltaade nyktran, slogo de sönder några glas, slogos några ator ut, krossades glas emot väggarne eller golfveta, logos möbler sönder,, samt slutligen, voro de tilltalavid gladare och upprymdare sinnesstämning då de go, än då de kommo? . Då vittnet med nej beväråt ordförandens fråga, huruvida de tilltalade varit öfverlastade vid tillfället, har jag uti omförnälde, i de tilltalades. och deras rättegångsbiträdes rånvaro framställda frågor endast funnit ett bemör.de hos domaren, att söka nedsätta de tilltalade ti den ransakningen öfvervarande allmänhetens omlöme. Vidare bör jag jemväl framhålla ordföran :ens handlingssätt vid afhörandet af några vittnen. Sedan af käranderne några anmärkt, att öfverståtrållareembetets för polisärenden protokoll på några stälen icke upptogo förhållandena riktigt, begärde v. hä