Aftonbladet – 3 juli 1860, sida 3

fått den gamla i säng och bekymrad gned hennes styfva iskalla lemna ar. Värdinnan kom upp med senapsdegen, och sedan den legat öfver strupen en stund, började andedrägten höras igen, och nåara hemska ljud trängde fram mellan de hårdt sammanbitna tänderna. Men hvad är deto, hviskade Emilia förskräckt, dör hon! dör hon! Åh det är en slagattack; hon är ju så gammal att det för resten kunde vara tid på, svarade värdinnan. Axel, som blef räddsaf det ovanliga tummultet, började qvida och snyfta borta i sitt börn och lugnades först efter en lång stund sedan Bååt låtit både cigarrfordral, ur och portemonnaie rulla öfver den gamla filten, hvarunder han låg. Emilia gick ifrån den ena till den andra och svarade tankspridd på värdinnans frågor. Är det mamsells fästman, eller bror, eller hvad är det för en herre? sade hon slutligen. Emilia blef blossande röd och lutade sig öfver sin gamla fasters förvridna ansigte, för att dölja sin rodnad. Hennes brornw, svärade Bååt lugnt, ja! naturligtvis. Jo, det är vackra bröder, utbrast värdinnan med ett flatskratt, det kan man nog begripa. Frun borde blygas, sade Bååt föraktligt. Åh, jag är ingen fru, jag har varit en hederlig flicka i all min dar, skall jag säga honom.n Gerna för miz, låt nu bara den stackars mamsell Emilia vara i fred. Kanske det var jag som trängde mig på henne? Nej! Jag har aldrig frågat efter det packet; och skulle heller aldrig sa t min fot igom deras dörr, om inte han dundrat som en turk der nere och skrämt nära på både vett och förstånd ur mig.