Aftonbladet – 3 juli 1860, sida 3

Hvad är det? utbrast Emilia och blef blek som ett lärft. Det är ingenting farligt; var nu inte nervös och pjåskig som andra fruntimmer; bon har fallit Bara och slaget sig litet, men några beskedliga menniskor hjelpte henne hem. Hon: kommer straxt, jag sprang bara förut för att sqvallra om det, Ni vet ju att jag är en efterhängsen fjesk. Gud hvilket väsen i trappan Men skäms ni inte för att bullra, som om ni ville rifva ner huset, hördes värdinnans gälla röst öfver de andras. Bååt sprang ut och befallde den gapande svärmen att väpda tillbaka. Han stannade i trappan och släppte ingen förbi mer än de två karlar, som buro den gamla doktorinnan, och då folket såg ett så allvarsamt motstånd, vände det mumlande tillbaka. Fort hit med senapsdegar och varmt yllen, ropade han åt värdinnan. Hvem är han? svarade hon snäsigt och sköt glasögonen upp i pannan. Jag är en menniska och det är ni med — vi hafva samma skyldighet att hjelpa den sjuka. Åh, gamla doktorinran har aldrig begärt hjelp — och jag har ingenting med henne att beställa.n Hon skall hafva en senapsdeg på ögonblicket, befallde Bååt; och ni skyndar er in efter en; medan jag skaffar en läkare, eller skall jag beskrifva er i tidningarna, så att ok få veta hvad ni går för. Värdinnan, om aldrig i sin tid hört någon så barskt och ;eslutsamt våga förfoga öfver henne, kom si ej för att svara: något vidare, utan åtlydde, men Bååt, som ej var hemmastadd på södef, beslöt att skicka en af karlarna efter Johansson och låta honom söka en läkare. Han återvände derföre till Emilia, som emellertid