Aftonbladet – 3 juli 1860, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Djurgårds-slagsmålet. Ransakningen vid Ensta ting. Sedan, på sätt vi förut omförmält, alla å kärande sidan åberopade och tillstädeskomna vittnen blifvit hörda, uppropas nu de vittnen, som svarandena låtit till tinget inkalla. Domaren spörjer kärande parterna, huruvida jaf förefinnes mot något af de uppropade vittnena. Hr Wendtland anmäler, att som löjtnant Lagerheim sjelf inför domstol erkänt sig hafva hållit-hästarne vid det tillfälle, då hr Wibell, sittande i en droska, blef af löjtnant Levin slagen, finner sig hr Wendtlard föranlåten å hr Wibells vägnar tilltala Lagerheim för delaktighet i det mot Wibell föröfvade våld, anseende han honom följaktligen icke kunna i målet höras. Löjtnant Lagerheim, tillspord om han erkänner sig ha hållit hästarne, förklarar dethan icke hållit hästarne, men väl hindrat dem, då ban såg hr Levin i fara att blifva öfverkörd, anseende han det vara hvars och ens både rätt och pligt att så förfara, då man derigenom ser sig i tillfälle rädda en medmenniskas lif eller lemmar. Hr Beckman bestrider allt afseende å br Wendtlands framställning, alldenstund löjtnant Lagerheim icke blifvit i vederbörlig ordning anklagad. Hr Wendtland uppgifver, att han icke förr än genom Lagerheims eget erkännande inför domstolen afvetat Hans delaktighet i uppträdet. Huruvida Lagerheims handling blifvit utförd i afsigt att rädda Levin, eller i ändamål att Wibell skulle få de slag, som ämnades honom af Levin, vore ännu oafgjordt och kunde först genom den blifvande undersökningen utrönas. Hr Beckman anmäler, att såsom vittne åberopade och nu tillstädesvarande grefve Axel v. Rosen är slägt med hrr Mecklenburg, men hr Beckman anser, det han likväl bör få höras i afseende på de delar af målet, hvilka ej hafva afseende på nämnde herrar, en åsigt, mot hvilken hvarken åklagare eller kärande parter hafva något att invända. klagaren, tillspord huruvida han förenar sig i den anklagelse hr Wendtland framställt mot löjtnant Lagerheim, förklarar sig för närvarande ej kunna förena sig i något yrkande mot L. Hr Wendiland, som vidhåller sitt yrkande och anhåller att domstolen måtte deröfver meddela sitt beslut, förbehåller sig tillika öppen jäfsrätt mot de öfriga såsom vittnen åberopade officerare, för den händelse det framdeles skulle befinnas, det de i slagsmålet delta .it. Domaren tillsäger parterna att afträda, och rätten öfverlägger angående den mot Lage-heim. framställda jäfsanmärkniovg, utvecklande dervid domaren den åsigt, att enär mot L. ingenting annat förekommit, än hvad han sjelf erkänt, men detta icke innefattade något medgifvande att hafva i slagsmåtet deltagit, så anser domaren något hinder för Hans hörande icke förefinnas, synnerligast som åklagaren, hvilken ensam är berättigad att omedelbart inför rätten framställa en anklagelse, icke förenat sig i yrkande mot L. ; Nämndens ledamöter instämma deremot den ene efter den andre i den af nämndemannen Floren i Köttinge utvecklade åsigt, att Lagerbeims eget erkännande, att ha hindrat hästarne, utgjorde tillräcklig anledning att anse honom delaktig i våldet, såsom den der hållit medan den andre slagit. Domaren invänder, att man här icke finge hålla sig till hvad som kunde antagas vara möjligt eller sannolikt; utan endast till hvad som blifvit uppgifvet och styrkt. Nämnden vidblifver dock sin