Aftonbladet – 3 juli 1860, sida 3

i. KR Al Hall ft aft DR MA Am —— ——— — God natt, mamsell, hon skall få betaldt för senapen. Ah, har han för mycket pengar, så kan han nog bli af med dem här, ser det ut. Jag skall inte vara i vägen — -och dermed for hon på dörren och smällde den igen efter sig med en våldsam fart. Gå, min herre, gå för all del härifrån ! bad Emilia utan att våga se upp. Nej, nu må jag gälla för er bror si länge, tills vi få se att ni möjligen kan undvara mig, Gumman har sina tankar för sig antingen jag nu går eller stannar, och dem kan ni sätta er öfver. Någon annan känner er icke, och jag lofvar er att ej stanna längre än jag anser vara min pligt. Tills Johansson kommer skall jag gå ute på gatan, om ni önskar det. -Det är så kallt, ni kan inte gå ute, då skulle ni förkyla er och kanske också bli sjuk; men ni kan ändå ej hafva tålamod med allt detta elände; gå hem ni och lemna oss åt vårt öde; hvad väntar ni på? På doktorn för att höra om ni kan reda er sjelf.n Emilia kunde ej säga något, men hon fästade sina klara ögon på bonom, eburu tårarne rullade utför kinderna, och nickade tacksamt. Andtligen kom Johansson och hade doktorn med sig. Denne ordinerade hvarjehanda, öppnade ådern och, förklarade att det var ingen fara för lifvet, men att hon troligen blefve lam för en lång tid, om icke för alltid. Mena hvad gör ni för det barnet?, frågade han och närmade sig Axels säng. Ingenting ännu, stammade Emilia. Ja, det kan heller ingenting göras. Han slocknar ut inom åtta dagar. Johansson brast i gråt. Emilia stirrade orörlig framför sig. Re Skulle något nytt slaganfall inträffa, så säg mig till, eljest är ingenting att göra, annat än