Aftonbladet – 2 juli 1860, sida 3

oupphörligt efter mer. Ser du, jag Båller utaf Axel, och dig med, jag sitter deruppe och har ledsamt, det är således bara egen: nytta af mig, detskall riktigt roa mig att hafva honom hos mig. Han är så sjuk nu, det blir inte roligt, min stackars mamsell, men en välgerning gör hon, för gossen behöfver skötsel och här bryr ingen sig om honom: Han skall snart bli bra, bara han kommer till mig, och det är rena sanningen att jag tycker .om det, för så bra det var att du skaffade mig skjortsömmen från dender herren, så är det rysligt tråkigt att sitta och jemka med det hela dagen, utan att höra eller se någonting annat. : 4 Det är hon! sade den främmande sakta för sig sjelf. Det goda hade det också med sig att faster köpte lampan, så att vi slippa sitta i mörkret alltjemt; nu är det riktigt-hyggligt uppe hos oss-och det har jag dig:att tacka för, Johansson. ; oc Tala inte om det, men när nu det arbetet är färdigt, så är hon utan igen, det blir-värre det. Åh, det blir nog bran, sade Emilia med sitt själfulla leende. rikoRDt Nu skulle: löjtnanten hafva sett henne, sade Johansson halfhögt, och den främmande !0g för sig sjelf. Huru skola vi nu göra med Axelc, återtog Emilia. Blif inte ledsen, Johansson, men ja, törs inte flytta upp sängen som hon är, ty första aftonen jag kom, när värdinnan var ute och vi fingo vänta här flera timmar på nyckeln, så kände jag — — ja, jag kände att madam Holm inte är riktigt proper: i Bör iJay: Gud: hjelpe.oss, det finns inte mer än den bädden åt alla barnen.