Aftonbladet – 27 juni 1860, sida 3

Men ett ljus skola vi väl tända, så att v se att få utaf oss våra våta kläder., Tänd om du har något — gerna för mig Jag ser vid lyktan så mycket jag behöfver. Men, min gud, faster begagnar väl 1jig?, Ja, när jag har några. Och sakerna dernere, hur få vi upp dem? Vi få bära upp dem naturligtvis. HVi?D Jag har aldrig märkt förr att du är så frågvis Emilia, det besvärar mig,, svarade dokto. rinnan och fortfor lugnt att lägga af sina öf. verplagg och flytta några stolar till rätta, som öfver sommaren legat stupa i hvarandra. Emilia ryste. Intet kök, ingen piga såg hon till; det inre rummet, som var mycke litet, tycktes vara begagnadt till handkammare. eller nederlagsplats för hvarjehanda husgeråd. I det yttre stod en säng, en gammal soffa med ett simpelt rödmåladt bord framför, några stolar och ett stort skåp. Doktorinnan tog fram lakan och en gammal filt från inre rummet. Se der kan du bädda med åt dig på soffan.Du är väl inte hungrig? Nej, jag är verkligen inte hungrig. Det är bra, att du kan vara utan mat i qväll, ty du hittar inte ännu ner i brödboden. och den är kanske stängd nu dessutom. Lå 0ss gå ner efter sakerna, och sedan kunna vi lägga oss. Jag är ganska trött.n milia lydde tyst, bäddade så godt hon kunde, packade upp några torra kläder, sedan hon med : mycket besvär släpat kappsäckarne uppför trapporna, och somnade slutligen in med tungt hjerta. PRE Följande morgon vaknade hon ej förr än det var full dager, och säg till sin förskräckelse att doktorinnan var ute och hon sjelf innestängd. Det var mycket kallt och hon beslöt derföre att ligga stilla tills den gamla visade