Aftonbladet – 26 juni 1860, sida 2

tjenar detta förslag det afseende, att man låter detsamma bli hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. Dettorde vara något tvifvel underkastadt, huruvida läkarne känna sig särdeles belåtna att inympas på presteståndet, isynnerhet om icke på förhand några närmare bestämmelser lemnas derom, hur i och på hvad sätt valmännen skola öfverenskomma, om de blifvande valordningarne; men på tiden intill nästa riksdag kan man ha tillfälle att inhemta de statistiska och andra upplysningar, som behöfvas för ett definitivt omdöme om förslaget, hvars antagande i alla bändelser icke för representationen i sin helhet eller för den stora representationsreformfrågan kan ha några menliga Följder. Skiftesstadgans förändring i olika delar har, såsom bekant, vid hvarje riksdag varit föremål för en mängd motioner. Ett af sammansatta lagoch ekonomiutskottet under n:r 14 afgifvet betänkande besvarar icke mindre än nitton motionärers framställningar, och om vi icke misstaga oss, utgöra likväl icke dessa 19 hela antalet af de vid denna riksdag i ämnet väckta. Utskottet har funnit lämpligast iakttaga den ordning, hvaruti de ämnen, motionerna afse, i skiftesstadgan förekomma. Vid 1 kap. .3 ha af flera motionärer anmärkningar blifvit framställda, alla åsyftande att för vissa förbållanden vinna möjlighet, att få redan verkstäld enskiftesdelning eller faststäldt laga skifte förändradt till större beqvämlighet genom egolotternas ytterligare sammanläggning. I detta afseende har utskottet, med anledning af friherre J. C. Åkerhjelms, A. W. Uhrs och O. Larssons från Nerike framställningar, hemställt, att rikets ständer i underdånig skrifvelse till K. M:t anhålla, att dels till 3 i I kap. af kongl. stadgan om skiftesverket i riket den 4 Maj 1827 måtte göras ett tillägg. af följande innehåll: Hafva till följd af sjösänkning, årensning eller annan vattenafledning af större omfattning, än om upprensning. af vattendrag och dikning i allmänhet är i lag föreskrifvet, tillförene sanka egor undergått sådan förändring, att de kunna odlas till åker; och kan genom nytt skifte, en för ägornas odling och bruk ändamålsenligare indelning åstadkommas; då må, der någon delegare det yrkar, nytt skifte å de egor kunna erhållas, utan hinder deraf, att. fastställelse blifvit meddelad å äldre skiftesförrättning,; dels ock 1 6 i 8 kap. af samma stadga må erhålla följande tillägg: Skola egor, af den i 1 kap. 3 8 sista punkten omförmälda anledning, ånyo skiftas, gälle ock såsom delningsgrund dervid hvad hvar och en uti samma egor sist innehaft. Deremot har utskottet afstyrkt bifall till Uhrs vidare gjorda förslag, att der inegolotternas antal i by, som undergått storskifte, hvilket blifvit såsom enskifte faststäldt, öfverstiger det i skiftesstadgan medgifna, må utan hinder af skedd fastställelse å redan verkstäldt skifte, laga skifte kunna begäras och erhållas, samt hemställt, att Carl Ivarssons motion, att faststälda laga skiften ej må lägga hinder i vägen hvarken för egoutbyten, rårättningar eller nytt laga skifte, om alla jordegare, hvilkas rätt är i fråga, om en sådan förrättning sig förena, icke måtte till någon åtgärd föranleda. Det af utskottet föreslagna tillägget till den ifrågavarande paragrafen förtjenar utan tvifvel att af ständerna -bifallas. Motionärerna och utskottet hafva förebringat skäl, som icke kunnat underskattas. Men huruvida utskottet haft lika goda skäl att underkänna de i öfrigt ifrågasatta förändringarne af denna paragraf, derom kunna två meningar uppstå, då onekligt är, både att vu gällands skiftesstadgas grundprincip icke är följd vid det såsom enskifte fastställda storskifte, der, såsom Uhr exempelvis anför, ända till sju egoskiften i inegorna kunna förefinnas, och äfven att ett i paragrafen inrymdt medgifvande att rubba enskifte, der alla delegarne sämjas, att till större beqvämli, het egolotterna sammanlägga, icke innefattar ett medgifvande att under dylika förhållanden äfven rubba laga skifte, hvarföre ock åtskilliga domare lära ansett sig alldeles förhindrade att godkänna någon slags rubbning af redan faststäldt laga skifte. Men då vid frigor af beskaffenhet såsom dessa det alltid torde vara bättre att ifrågasatt förändring blifver från alla sidor skärskådad, innan den vidtages, och den återstående tiden för denna riksdag måhända erfordras för andra och mera allmänt ingripande angelägenheters or inande, torde måhända vara skäl att för denna gång låta vid utskottets framställningar äfven i dessa afseenden bero. Uti 2:dra kap. 1 har hr O. v. Knorring föreslagit den förändring, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller annan ansvarig myndighet skulle, sedan förste landtmätaren blifvit hörd, bestämma hvilkten landtmätare vore till den ifrågakommande förrättningen lämpligast. Utskottet har afstyrkt allt afsende å ifrågavarande motion, hvilkens bifallande också blott skulle göra landtmätarne beroende af landshöfdingeembetenas gunst och bland jordegårne föranleda misstroende och obelåtenhet. A. W. Uhr har ifrågasatt ett tillägg till samma kapitels 6, att en agronom måtte biträda vid planläggningen för laga skifte. Utskottet har afstyrkt detta, åberopande att gode männen borde anses vara tillräckligt inerhöll hennes föriåtelse för sin djerfhet . att