Aftonbladet – 25 juni 1860, sida 3

den nya expeditionstaxan och detta är läkaren förmenadt. Någon ändring häri torde väl vara alldeles nödvändig. Särdeles välgörande skulle vara, om regeringen påbjöde att hvarje beväringsyngling, som ville besigtigas, erlade till läkaren 1 rdr på förhand, och, om han befanns kassabel, ytterligare 50 öre för beviset... Härigenom befriades läkaren från den stora hopen, som nu, utan att vara sjuk, utger sig derför, för att möjligen narrs sig till ett sjukbetyg och befrias från exercis. Det kostar nu intet att försöka, och lyckas det, är det värdt 18 sk. att slippa ifrån saken. H Insändaren i Aftonbladet fäster uppmärksamheten på .rang, uniform och. ordnar. Hvad rangen vidkommer, så medgifves, att der K. M. bestämt någon, bör den respekteras; att det således är militärens ovilkorliga skyldighet att visa regementets läkare den etikett dem tillkommer, eller ock böra de befrias från uniformen; studeradt folk, särdeles så upplyst som !äkare, veta alltid ändå att förskaffa sig den respekt och det anseende de behöfva. Det är dessutom ej för egen skull de behöfva göra sig granna, utan för regementets. Provincialläkare hafva numera också majors rang liksom regementsläkaren, men 500 rdr mindre;i lön. Hvarföre rikets ständer, då de — tack vare; dem eljest — förbättrade lönevilkorep, gjorde denna skilnad emellan dem, kan insändaren ej fatta och många med honom. . Provincialläkarne hafva då mångfaldigt mera att göra och slita än regementsläkare... Uniform är väl föreskrifven för provincialläkaren, men den är af så gammalt snitt och tjensterna äro så klena, att insändaren ej känner en enda provincialläkare som lagt sig till den grannlåten, och sak samma är det. Insändaren kan derföre ej förena sig med den värde insändaren i Aftonbladet för der 12 sistlidne Maj, som önskar ett kongl. påbud om ny aniform för provincialläkarne. Regeringen har nog tillräckligt ändå bråkat med uniformsförändringar, och läkarekåren är den ena korporation af de 2, som insändaren vet hafva blifvit förskonade från uniformsförändring. Flottans officerare är den andra; dessa bafva undanbedt sig den äran, och läkarne äro glömde i detta fall liksom i många andra. Anmärkningerv om guldränderna i pantalongerna är i sanning en småsak; skulle guldet markera vettet, så finge väl läkarne de bredaste guldränder. Deremot kan ej nog skarpt framhållas den verkliga orättvisa, att läkarne endast undantagsvis hugnas med Nordstjernan, då deremot jurister och prester (köpmän, hökare och knektar vill jag ej tala om) tyckas hafva sig ensamt förbehållet dennå orden. Då den är ämnad att uppmuntra vetenskapliga förtjenster, borde väl läkaren. såsom i allmänhet taladt den mest studerade åf alla dessa herrar, vara temligen sjelfskrifven till dennz orden. Så är det emellertid ej. Också har det händt att aktningsvärda personer af kåren undanbedt sig den tillbjudna äran af Wasen, såsom Lagberg och efter hvad man vill veta, äfven M. Retzius. Aftonbladsinsändarens anmärkning om författningar år fullt befogad och visar bäst att sundhetskollegium, ifrån det första till det sista, ej intresserar sig till räckligt för läkarekårens bästa. Ibland småsaker dem insändaren i Aftonbladet glömt och dem undertecknad anhåller få påpeka, är det onödiga och löjliga upprepandet af särskild edgång på hvarje utlåtande eller betyg ifrån någon statens läkare. Hvartill tjenar denna galenskap? Alla andra embetsmän underskrifva blott: å embetets vägnars; låt läkarne. göra så med, och spara dem besväret al edgång i oträngdt mål. å Q.