Aftonbladet – 25 juni 1860, sida 3

rer, skall stämmas till sitt forum domicilii, blir deraf alldeles icke en följd, att man i hvarje annan fråga, som afser ens person eller rättighet, eger underställa densamma sitt forum domicilii, allra minst i det fal, att lagen för behandling af samma fråga förklarat ett annat forum vara det behöriga. Den t.ex.,som, under domstolen 4. har sitt forum domicilii, kan icke med hopp om framgång hos detta forum söka lagfart å eller inteckniog i ett hemman, som ligger inom domstolen B:s värjo. Så har man ock i för. mynderskapsmål fått sig af lagen anvisadt sitt sär skildta forum, så att, då i detta hänseende hvar och en är skyldig att ställa sig till efterrättelse hvad derom, enligt hvad ofvan förmäles, är vordet i lag stadgadt, det lätteligen inses, att det forum domicilii som cmyndig, till följd af förändrad vistelseort, kan åberopa; saknar all behörighet till vidtagande af någon åtgärd i frågor, som afse förändring i eller granskniog af den förmyndarevård, under hvilken han af annan domstol blifvit ställd, såvida icke eljest skall öfverskridas föreskriften i 11 af förenämnde 10 kap.: Ej må någon sak utan i rättan domstol upptagas, ändå att parterna sjelfva om annan rätt åsämjas vilja Den omständighet, att omyndig, genom ombytecaf vistelseort, får annat forum domicilii, har följaktligen ingen betydelse i nyssberörde frågor, och då dermed tillika finnes undanröjdt det hufvudsakligaste skäl, med tillhjelp hvaraf R. C. försökt göra öfverförmynderskapet rörligt och flyttbärt i den mår det faller omyndig in att förändra forum domicilii, skulle man kunna anse sig befogad att lemna R. C:s framställning i öfrigt utan vidare uppmärksamhet, derest icke ämnets vigt påfordrade en ytterligare fortsättaing. Då R. C. vidare söker bevisa vigten af den myn dighet, som han föreställer sig alltid böra i förmyndaremål åtfölja den omyndiges forum domicilii, anser han denna bevisning vara tillräckligt åstadkommen med frågan: Hvilken annan domare kan vars i tillfälle att med sakkännedom pröfva huruledes förmyndaren uppfy lt sitt maktpåliggande kall, än den. som har myndlingen under sina ögon ? Och han tillägger: samma fråga kan med fog framställas i afseende å de på domarens pröfning beroende, vigti gare förvaltningsåtgärderna om inteckning i och försäljning af myndlingens fastighets, En sådan bevis: ningsmetod är onekligen lätt och må äfven någon, gång kunna få gälla, förutsatt nemligen, att frågorna uttrycka sanna och verkliga förhållanden, men icke diktade eller inbillade. Eller, om vi t. ex antagas att en förmyndare, som med sin myndling är boende fjerran från Stockholm, låter myndlingen dit inflytta för att der bevista något läroverk, eller inöfvas i handel eller annat yrke, tror väl R. C. på fullt all. var, att, genom en sådan förmyndarens åtgärd och efter det myndlingen i staden bott och vistats några veckor eller månader, Stockholms rådhusrätt kunde i frågor, som angingo den för myndlingen tillsatta förmyndarevård, uppträda och besluta med samma sakkännedom som den domstol, hvilken, belägen i förmyndarens, myndlingens och dennes skyldemäns hemort, till följd af en flerårig utöfning af öfverförmynderskapet, redan hade sig bekant såväl sterbbusets ställning i allmänhet, jemte beskaffenheten och beloppet al le omyndiges arfstillgångar, som ock det noggranna och omsorgsfulla sätt, hvarpå förmyndaren i hvarje hänseende fullgjort sin förmyndarepligt? Eller tror R. O., att om rådhusrätten, efter kallelse, får myndlinsen under sina ögon, och dervid noga bespörjer horom, dels om beloppet af hans arf i löst och fast, lels ock om han icke funne det förmånligare, ati vafva till förmyndare någon i staden boende veder näftig person; bemäålte rätt skulle, genom de mör ller mindre fullständiga svar, myndlingen hade att på spörjsmålen afgifva, erhålla den säkra sakkännelom, -på grund af hvilken det kunde blifva rätten illständigt att genast, ej mindre endtlediga förre örmyndaren och förordna annan i hans ställe, än ifven inträda i öfverförmynderskapet. Detta må be viflas; men om ock; emot förmodan, R. C. vidblifrer sin mening, måste det dock för hvarje annan igga i öppen dag, att den sakkännedom, hvilken R. . med sådan visshet tillerkänner hvarje forum domicilii, under hvars ögon en omyndig blifver ställd, . de flesta fall alldeles icke förefinnes. (Forts.) ass a