Aftonbladet – 25 juni 1860, sida 3

kronoarbetskarlen Anders Petter Bengtsson. För rånet och knifskärningen nekade han-och påstod i stället att han : hade hifvit. öfverfallen af Lar:son. Emellertid ha såväl klockan som knifven anträffats inne å plantaget, och bäda persedlarne voro blodtläckade. Målet anstår i afvaktan på närmare upplysningar om de brott, för hvilka Bengtsson undergått bestraffning. Larsson erhöll af öfverståthållareembetet 25 rdr rmt till belöning för sin raskhet. Gefle d. 23 Juni. Landtbrukaren, spanmålshandlaren U. Kempff har blifvit inför härvarande rådhusrätt tilltalad för förfalskning af vigter samt bedräglighet i handel. Då målet den 22:a dennes för andra gåögen påropades inför rådhusrätten, förekommo mat den anklagade så besvärande omständigheter, att han förklarades skyldig att träda i häkte. Götevorg den 23 Juni. I går företogs ytterligare .ransakning med häktade A. Krumlinde, som dervid inställdes iklädd fångdrägten. En talrik menniskomassa hade infunnit sig för att följa denna cause celebre. Såsom allmän åklagare fungerade polisfiskalen-A. Land, ochaf målsegandena voro tillstädes kassören Noring, hr Frick och telegrafdirektören Schaar; jemväl var kontorsvaktmästaren Persson närvarande, hvaremot kamreraren Alpen uteblef. På fråga af polismästaren upplyste kontorsvaktmästaren Persson, att Krumlinde vid sista besöket den 14 dennes å herrar J. G. Grönvall et komp:s kontor, då han greps, skall hafva ropat: är Persson här?, hvarefter han fasttogs; Likaledes upplyste Persson, att alla nycklarne till kontoret finnas i behåll, så att 2j någon bortkommit och af Krumlinde kunnat, på sätt han uppgifvit, hittas i tamburen till Grönvalls et komp:s kontor; deremot hade Krumlinde, under den tid han tjenstgjorde å kontoret, haft sin egen oyckel till detsamma, och förmodade Persson, att det var denne, hvilken ej af Krumlinde vid afflyttningen blifvit återlemnad, som af honom begagnats för att inkomma å kontret. Krumlinde deremot vidhöll hvad han vid förra rättegångstillfället yttrat om åtkomsten af nyckeln, eller att han tillfälligtvis hittat den i tamburen till kontoret, samt bestred Perssons uppgift att han ej skulle återlemnat nyckeln vid sin flyttning från Grönvalls, helst Persson genom budskickning affordrat honom den. Åklagaren anmälde härefter, att en stöld skett å gasverkskontoret sistl. höst i hr Alpens pulpet, under ganska liknande omständigheter med de å Grönvalls et komp:s kontor, då nemligen äfven här axet af en nyckel funnits afbrutet inuti låset, och hade det derföre sannolikhet för sig, att samma äfven begåtts af rumlinde. Denne nekade dock härtill. Aklagaren framställde derefter en fråga till Krumlinde, om ej han en gång under förra året å härvarande postkontor tillgripit tvenne rekommenderade bref, hvilka under hans dervaro bortkommit från det bord, å hvilket brefven sorterade voro utlagda, och lade särskildt svaranden på hjertat, att han här borde hålla sig till sanningen, då en person för detta brott vore, ehuru troligtvis oskyldig, misstänkt. Svaret blef ett bleklagdt nej. Derefter . upplyste kontorsvaktmästaren Persson, att då han en gång i Mars månad längre än vanligt vid middagstiden ensam qvarstannat å kontoret (man torde erinra sig att Krumlinde i sin gjorda bekänoelse ej vill vidkännas någon stöld å Grönvall etk:s kontor för längre tid sedan tillbaka än i slutet af Mäj, då han säger sig hittat kontorsnyckeln), hade vid pass kl. 3 e. m. Krumlinde dit inkommit och vid sammanträffandet med Persson frågat denne om ej hr Noring vore tillstädes, hvarå P. svarat, att det vore besynnerligt det hr K. kunde göra en sådan fråga, då han alltför väl kände kontorstimmarne och således visste att hr N. ej ditkomme förrän kl. 4. Krumlinde sade sig emellertid vilja skrifva några ord till hr N. då han ej träffat honom, men sådant blef dock ieke gjordt. Krumlinde påminde sig att han mycket riktigt vid den tid på året sökt Noring, men tiden på dagen kunde han ej påminna sig, förmodade dock ej att det var middagstiden. Vidare uppgaf Persson, att då han i början af denna månad i ett ärende inkommit på hrr Meyer et Kösters kontor hade han der sammanträffat med Krumlinde, hvilken, efter deras gemensamma afgång, bedt honom gå upp i K:s nya kontorslokal och bese densamma. Oaktadt tiden var knapp, ville dock P. ej neka sådant, utan medföljde. Sedan lokalen vederbörligen blifvit tagen i skärskådande, meddelade Krumlinde sin gäst att hans affärer, redan slagit lyckligt ut, så att han redan förtjent omkring 800 rdr. Då misstankar uppstått, att den inbrottsstöld, som natten till den 24 sistlidne Mars föröfvades å härvarande telegrafbyrå, och hvars gerningsman man hittills ej lyckats upptäcka, möjligen kunde vara föröfvad af tilltalade Krumlinde, afgaf hr telegrafdirektören Schaar några närmare detaljer om densamma. Härigenom upplystes, att hela det stulna heloppet uppgätt till 693 rdr 91 öre,. alltsammans tillgripet ur en uppbruten pulpet. På tillfrågan vidfogade Sthaar, att ingen af telegraftjenstemännen haft närmar kantskap med Krumlinde, hvilken deremot ofta både i tid och otid gjort sig ärende upp på telegrafbyrån Mellan hvarje af honom afsändt telegram hade ,han varit uppe minst 2 å 3 gånger och dervid besvära kassören med frågor, ofta af indiskret beskaffenhet. Krumlinde förnekade helt och hållet att han skulle vara skyldig till denna stöld och bedyrade sig alldeles oskyldig hvad annat vidkomme än det af honom redan vidgångna Hr Frick uppgaf, att Krumlinde innehaft en nyckel, med hvilken han kunnat öppna, den från första radens korridor å Nya teatern till dervarande foyer ledande dörr och således inkomma i schweizerilokalen, hvaraf han äfven begagnat sig ett par gånger, då konditoriet varit stängdt. Hr Frick uppgaf dock; att något mera icke förkommit än hvad han vid förra rättegångstillfället uppgifvit. Krumlinde förnekade icke heller att han innehaft en dylik nyckel, nvilken han kommit att behålla sedan den tid han bodde hos distillatören Ahlgren, då den utgjorde hans portnyckel, samt att han sedan begagnat densamma å omförmälda dörr för att från teatern, till hvilken han vid Anderssonska sällskapets repetitioner haft fritt tillträde, inkomma på en genare väg till restaurationslokalen, dit han dock aldrig på så sätt banat sig väg för att tillgripa något. Härpå upplystes, att de penningar, hvilka dels påträffats i Krumlindes bostad efter hans häktande och dels blifvit utlemnade af person, som han anförtrott dem åt, inalles uppgingo till omkring 900 rdr. Sedan polismästaren förgäfves uppmanat K. att erkänna tillgreppet af alla de belopp, hvilka saknats i pulpeten å J. G. Grönvall et komp:s kontor, anmanade han honom redogöra för åtkomsten af denna summa. Krumlinde uppgaf att densamma utgjorde frukten af hans besparingar under de år han tjenat hos andra, då han alltid lefvat mycket indraget, samt inkomsten af hans började spekulationer i jern, potates och hö, jemter vinst af spel, hvari han oftast haft lyckan att vinna. Med fästadt afseende på att han sedan förra hösten varit utan kondition, tillsporde polismästaren honom, huru stor besparing han kunde haft då han i höstas lemnade sin sista anställning, vid gasverkskontoret, och uppgaf Krumlinde densamma till 6 eller 700 rdr, allt besparade medel å sina löner. På tillfrågan om ej hans bosättning såsom egen hanq. lande förskaffat honom några större skulder, uppgaf han sig endast ega sådana till ett belopp af omFEET ET EKEN ENSE NETA hem. Hos mig måste hon kunna arbeta och nmhara n