Aftonbladet – 25 juni 1860, sida 3

Är hon afdånad?... Huru kom du hem?.. Hvad har då händt? Hjelp, i Guds namn, hjelp!... Jag tror hor dör, jag är inte i stånd att få lif uti henne. Och som han i detsamma fick. ögonen pi portföljen och de nyss lästa bladen, reste ha sig bastigt, snappade med sig alltsammans oci skyndade att låsa in det i sitt skrifbord. Stackars barn! dina :små bekymmer oci utgjutelser skall då ingen mer få se, suckad: han och återvände lika skyndsamt till salop gen igen, för att se huru det stod till. Fröken Albertina hade emellertid låtit bär Emilia i säng och ordinerat en åderlåtning. Husläkaren efterskickades följande dagen. baronen läste mässor öfver excentriska frun timmer, och fröken slängde vred i dörrar oc) sysaker och snäste hvem som kom henn: nära — allt i förargelse öfver att någon vå gade lägga sig sjuk under hennes regemente. Doktorinnan var lika kall och trankil som vanligt, men frågade, sedan hon: följt doktor: ut ur Emilias rum, hvad han tänkte. Den stackars flickan, sade doktorn, gå: och drager ihop en hjertsjukdom. -Som barn var hon det friskaste och lifligaste man kunde se. Jag var ofta i hennes föräldrars hus innan jag fick tjensten här; men kon är för klen att bålla ut med allt hvad hon fått gå igenom, Är det således obotligt? Ännu ickel Hvad skall då göras för benne? Gör henne lycklig, min fru, och jag ansvarar för. att hon skall bli frisk som en nötkärna igen.n Ni skämtar, hr doktor; hon får väl lära sig att tåla, hon som andra.n Sedan det kommit mask i kärnan, må den skäras ut, eller finnes ingen räddning. Förändrade lefnadsförhållanden, ro till sinnet skulle kurera henne. Jagshar ej råd att bjuda sjuklingen något