Aftonbladet – 21 juni 1860, sida 3

Hysch, syster Albertina, der är du nuigen med. dina uträkningar. Jag kan, gudnås, aldrig förälska mig, eljest skulle jag väl ej gå en sådan här gammal enstöring genom lifvet. Se inte spöken på ljusa dagen. Jag behöfver litet förströelse och kan väl. få roa mig på mitt sätt, utan att du strax skall se hela Rydbonäs i fara., Aha! litet galanteri, det är alldeles comme il faut. Du kan ändå prisa dirlycklig, Athniel, öfver att icke vara gift. Ser du! alla familjelifvets behag, förenade med ungkarlslifvets omvexling och frihet. En moderlig, qvinlig vän, ett beqvämt hem, och ändå inga band, inga motsvarande tunga pligter; du är fri, Athniel! Jag näns aldrig lägga något hinder för din frihet. De båda syskonen skildes denna gång i blidare stämning än detsbändt på många år. Baronen tog sin käpp och beredde sig till att göra en lång spatsertur, men det hade regnat hela natten, så att vägarne voro intet mindre än inbjudande. Som baron Athnicl var vid, ovanligt godt humör, stod han ändå en stund qvar på terrassen och hvisslade, medan han tveksamt såg sig. omkring. Kom änte ut, baron! Det är otäckt smutsigt! ropade Emilia, som i detsamma kom från trädgården och hade mycken möda att hålla fast de äpplen och drufvör hon plockat med sig, på samma gång som hon Måste lyfta upp klädningen för att skydda den. Charmanta ben! hviskade baronen för sig sjelf, den flickan har attityder och gester som äro makalösa. Min själ kunde man icke bli ung på nytt; och Albertina har rätt, det är ändå allta beqvämast att beundra på afstånd. Albertina är ett mycket förstärdigt fruntimmer. Hör, mamsell Frieser! Hvad säges om en liten Tidt, efter vädret icke tillåter några fotvandringar?