Aftonbladet – 13 juni 1860, sida 2

Med 16 -mans besättning på vårt :iila fartyg förklarade vi ett kejsarrike krig. Etter utlöpandet ur hamnen styrde jag, hållande af åt venster, kurs direkte på öarne Marika, hvilka lågo på 5 eller 6 mils afstånd från inloppet af redden; våra vapen och vår ammunition lågo undanstuckna under högar af rökt kött. Jag närmade mig den största af öarne, hvilken bar ankarplats; ja ankrade der, hoppade i land och klättrade u;:p till den högsta punkten på ön. Der utsträckte jag båda mina armar med en känsla af välbehag och stolthet och upphof ett skri, likt örnens, då han sväfvar högt uppe i luften. Oceanen tillhörde mig, och jag tog mitt välde i besittning. . , Tillfället att der utöfva min makt uteblef ej länge. Medan jag lik en hafsfogel satt uppflugen på spetsen af mitt observatorium, upptäckte jag en skonert, som seglade under brasiliansk flagg. å Jag gaf tecken, att man skulle göra klart att åter gå till sjös, och begaf mig ned till stranden. ; Vi styrde rakt ned på skonerten, som ej anade en dylik fara, endast två ell.r tre mil från Rio Janerio-sundet. Då vi hunno fran till honom, gåfvo vi oss till känna och uppmanade honom att gifva sig; han gjorde intet motstånd; vi gingo omhord och togo honom. i besittning. Jå Jag såg då en portugisisk passagerare, fattig fan, komma fram till mig med ett skrin i handen. Han öpprade det; det var fullt af diamanter; han erbjöd mig det såsom lösen för sitt lif. Jag slog igen locket på skrinet och lemnade honom detta tillbaka, sägande honom, att hans Nf ej löpte någon fara samt att han följaktligen kunde behålla sina diamanter till ett bättre. tillfälle. Det var nu ingen tid att förlora; vi låge nästan i håll för hamnbatteriernas kanoner. Vi transporterade lifsmedlen och vapnen frår Mazzini om bord på skonerten och borrade