Aftonbladet – 9 juni 1860, sida 3

cnna kostnad skulle blifva ringa emot vinsten af denna förändring för teatern och publiken. Vi orhöfva icke derföre frukta att förlora dessa våra znostlingar. Hufvudstadens öfriga teatrar skulle med förtjusning. emottaga dem och skörda både sinst och ära af detta förvärf. Det är denna form jag önskar att rikets ständer måtte förety utan en sådan skall kongl. teatern för) fva i samma oefterrättligbetstillstånd som hittills. Kande man gå ännu ett steg längre och få teatern zild från den kongl. förvaltningen samt ställd univer ett statsdepsrtement, hvartill det som har våris0 dfver våra bildningsanstalter vore närmast, så xulle detta vara af allra högsta nytta. Man hade !4 någon; -som vore ansvarig för teaterns förvaltsing, något som hittills icke varit fallet, och det till or skada för teaterns både sceniska och ekonomiska vestånd. Hr Björok tillkännagaf, att han i dessa ämnen j ansåg sig tillräckligt hemmastadd för att deröfver kunna yttra sig med erforderlig sakkännedom. Utskottets motivering hade tillkommit bufvudsakligen vå grund af de framställningar och antydda brister 1 organisation och förvaltning, hvarpå uppmärksamheten blifvit fästad genom hr Hjerta, som hade Tr .mbållit, blandannat, hurusom frukterna af de på -levskolan nedlagda kostnader nästan helt och hållet singe förlorade för teatern, derigenom att de elever, om visade några anlag icke, till följd af ett felakigt system, blefvo använda och följaktligen så snart om möjligt afgingo till andra scener. Att gå så ångt som hr Blanche föreslagit, dels med hänseende MH teaterns ställande under ett statsdepartement, icls ock att helt och hållet derifrån utesluta den Iramatiska scenen, med bibehållande endast af den sriska, ansåg hr Björck sig ej kunna tillstyrka, då sonolikt nya kostnader härigenom skulle framkallas är bildandet af en särskild dramatisk teater. Yrsade derföre bifall till utskottets framställning. Hr Lallerstedt: Jag instämmer med föregående calare deruti, att den kongl. teatern bör förvandlas ill en nationalteater, och vid förra riksdagen väckte jag en motion i sådan syftning. Med mindre detta sker, tror jag ej att någon ändamålsenlig organisation af kongl. teatern kan ega rum och dess tillvaro tryggas. Utskottets framställning om en revision af kongl. teaterns organisation och förvaltning inner jag alltför sväfvande för att jag skulle vilja understödja densamma. En föregående talare, som vrkade kongl. teaterns förändring till nationalteater, bar derjemte yttrat, att den endast borde omfatta en lyriska scenen. I musikaliskt hänseende hafva vi ännu alltför litet nationelt att framställa på sceaen, och länge. nog torde förhållandet förblifva sådant. Det är tvärtom den drimatiska konsten som skulle odlas på vår nationalteater. Samme talare bar sagt, att vi på sednare tider lidit brist på dugliga dramatiska arbeten; men detta påstående vederlägges genom talarens egna dramatiska arbeten, som länge bibehållit sig på scenen och af hvilka flera bära en äkta nationel: prägel. Det kan väl vara att inredningen af teatern för närvarande ej är lämplig för dramatiska pjesers uppförande, synnerligen efter den dermed sednast vidtagna förändring, hvarigenom det: blifvit än svårare att höra hvad som säges från scenen; men denna olägenhet kan naturligtvis afhjelpas. Den framställning till K. M:t om en förändrad orgenisation, som utskottet föreslagit, måste dock vara tillräckligt motiverad, och det finnes dervid så många omständigheter af alira största vigt att frambålla, att man icke behöfver fästa sig vid småsaker. Så t. ex. är det orimligt, såsom en föregående talare anmärkt, att vid kongl: teatern allt, så väl det sceniska som det ekonomiska, skall bero af en enda person. Det väsentligaste och mest maktpåliggande vid en teater är valet af pjeser, och hur är det väl möjligt att detta kan öfverlemnas åt en enda person, vare sig direktören sjelf eller någon annan dertill utsedd? Valet af pjeser borde alltid ske af en komite, bestående af flera för smak och insigter i den dramatiska litteraturen kända personer. Om hvarje pjes, innan den på kongl. teatern fått uppföras, undergått granskning af en sådan komite, säjhade mycket af hvad nu utan allt konstvärde gått öfver seenen blifvit förkastadt. En sådan komit, som finnes vid utländska teatrar, jemförliga med vår kongl. teater, saknas dock vid denna. Många andra förhållanden vid vår kongl. scen förtjenade jemväl att framhållas. Hvad som i icke ringa mån bidragit att ruinera densamma och gjort att vi hafva stor brist på yngre artister med talang, är tilltaget — jag kan icke kalla det annorlunda — af en föregående direktör att indraga-elevskolan. Detta har vållat att sujetter måst antagas, som icke erhållit den ringaste föregående undervisning, beräknad för scenen. Huru stora de naturliga anlagen än må vara, måste dock den sceniska konsten studeras, om någon högre utveckling skall vinnas. Jag anhåller att förestående punkt må återremitteras. Hr Blanche. Då jag föreslagit att teatern !orde ställas under ett statsdepartement, så är detta ingen ting annat än hvad redan existerar i flera andra hufvudstäder. I Paris t. ex. tillsättes direktören för kejserliga operan af regeringen, likväl med rättighet att fritt välja pjeser och engagera sujetter. Vid sidan af direktören står en komite, dock hufvudsakligen för förvaltningen af de betydliga medel staten anslagit åt teatrarne; kejserliga operan erhåller nemligeh 620,000 francs, och 3 eller 4 andra teatrar 2 å 300,000 francs årligen. Jag vill till besvarande upptaga några af herrar Björck och: Lallerstedt framställda anmärkningar, Avad då beträffar den anledning till klagomål öfver eaterns nuvarande inrättning som man funnit deri tt fyra eller fem elever lemnat kongl. teatern, innan lensamma hunnit -draga nytta af den sceniska bildsing de der erhållit, så lärer väl detta vara något om alltid inträffar och aldrig kan undvikas. En elev.kola är i alla fall nödvändig, och de elever, som befinnas värda att behållas, skall det alltid blifva lätt tt fästa vid kongl. teatern; och att de, om hvilkas -nlag man misstagit sig, gå undan, är ju icke någon örlust. Att. eievskolan vid teatern varit af nytta, lerpi hafva vi de vackraste bevis i Jenny Lind och 1ennes-jemnåriga. Af 15 eller 16 elever, som då billades, hafva sex eller sju uppfyllt alla våra förhopp: vingar och någrå vida öfverträffat dem. Hr Lallerstedt har ansett att en särskild komitå vorde finnas för bestämmandet af de pjeser, som skulle å teatern uppföras. Detta har verkligen varit örsökt under baron Hamiltonstid. Det fanns då en af skådespelare sammansatt komitt, som genomläste och ,röfvade hvarje ny pjes, innan den fick uppföras. Visserligen anser jag skådespelare för kompetesta donare i sådana frågor, men mera dock när det gäller stycken -som skola uppföras på andra teatrar än på teras egen, ty i sednare fall kan tanken på rollförlelningen ofta komma att menligt inverka på det ppartiska bedönfåndet af sjelfva stycket. Vid Theatre Francais, hvars sujetter ega en dylik pröfningsrätt, rafva icke sällan rätt gola stycken blifvit förkastade ondast derföre att sujetterna icke kunnat komma öfverens om hvem som skulle utföra den eller den rolten, emedanvalla velat taga hufvudpartiet, hvilket naurligtvis är en omöjlighet. Då jag försthade ordet, uppräknade jag några skäl för den dramatiska reenens skiljande från den kongl. reatern, men glömde dervid ett bland de mest talande. En biljett till ett dramatiskt skådespel kostar itka mycket som åhörandet af den största opera, och mången tycker sig verkligen icke hafva fått nog vauta för; sinar penningar genom några: komedier; d man för samma pris. kan få njuta af de skönaste tönskapelser. med. deras: vanliga: tillbehör af chörer och balett. Teatern kan dock: icke. göra någon skilnad i priset, då omkostnaderna för-aftonen i och för eklärering m.m. äro nästan lika stora för en dramatisk som lyrisk representation. Jag fortfar således att påÅ RR d RR RR NRA