Aftonbladet – 7 juni 1860, sida 2

Reklamationer möt yttranden af grefve Henning Hamiltor och friherre Hugo Hamilton rörande religlonsfriheten. : Vi införa här nedan ur danska tidningen Dagbladet dels utdrag af ett bref från en af dess medarbetare, som besökt Stockholm, och dels en reklamation. af pastor Krayenbähl i Köpenhamn mot friherre Hugo Hamiltons åberopande af honom såsom källa för uppgifter rörande religionsfrihetens skadliga följder i Danmark. Brefutdraget följer först: ecDet är icke min afsigt, hvarken attfördjupa mig i betraktelser öfver svenska ade!ns ställning till religionsfriheten i allmänhet eller att referera -förbandlingarne vid religionsfrihetsfrågans afgörende på riddarhuset isynnerhet. Jag skall låta den ene efter den andre taga ordet utan att afbryta dem — ja, jag skall till och med segerrikt bekämpa frestelsen att bedja er göra bekantskap med hr Estenberg, denne antediluvian, som hemtade sitt argument mot räntans frihet ur Davids psalmer. Jag för er i dag in på riddarhuset bara för att vara vittne till att man förnärmade oss, att hans svenska majestäts regering försvarade. sin dåliga sak med ett förtal om danska folket, och fördenskull måste jag presentera för er statsrådet och ecklesiastikministern grefve Henning Hamilton, den-tunna, spinkiga mannen med: det slipade ansigtet och de blå glasögonen, som står framför främsta bänken, tätt uppe vid landtmarskalkens stol; det är han som skall bära det danska kritkorset i bredd med det svenska storkorset på sin svarta frack: Jag bekänner uppriktigt att jag hade varit en föga uppmärksam åhörare tills landtmarskalkens djupa utrop: grefve Henning Hamilton b plötsligt väckte mig och förmådde mig att lyssna. Grefve Hamiltons ord gjorde ett rätt godt intryck på mig i början; han var ärligare än jag hade väntat och gjorde sig ej, såsom vanligen brukas, något omak för att framställa sitt förslag såsom liberalt. utan lät temligen oförbehållsamt förstå ati afsigten med det kungliga förslaget till ny religionslag egentligen var att komma åt, der den gamla lagen var kraftlös just genom sir öfverdrifna stränghet. Det hördes ganska tydligt att han ej var vän af religionsfriheten, och han hade hemtat sina sorgliga erfarenheter om denna från England, Norge och vårt arma fädernesland: Ack, hvad fick jag ej höra! Det står ju rysligt till derhemma hos oss. Hör på bara: En dansk prest ville en söndag göra sig en glad dag och for öfver till Skåne; skåningarne hade aldrig förr sett en prest gå ledig på en söndag och kunde ej förklara sig detta fenomen. De slöto således en ring omkring hans danska vördighet och frågade honom huru han tordes skolka ur kyrkan. Presten tyckte att detta icke alls var underligt: kyrkan brukade ändå stå tom,sade han, och: för den osannolika händelsen att just den dagen något förvilladt församlingsfår skulle infinna sig, som icke hade något bättre tidsfördrif, så var klockaren tillsagd att läsa upp en predikan i sakristiedörren. Detta var innehållet, om än icke ordalydelsen, af grefve Hamiltons historia, och den ädle grefven hade naturligtvis fått den från fullkomligt tillförlitlig källan — gubevars från en hedersman, hvars bustrus moster en gång hade varit i Skåne eller hvars pigas fästman hade med egna ögon sett den högen, hvarå skåningarne bade omringat presten och hvarifrån man tydligt kunnat se den danska kyrkan. som verkligen sett så tom ut, att det bestämdt