Aftonbladet – 5 juni 1860, sida 2

rår till fortsättning af hamnoch kanalanläggningen vid Caristad. Man såg för icke längesedan det sig så kallande liberala bladet Dagligt Allehanda innehålla en hätsk utgjutelse mot norska Odelsthinget, derföre att detta thing begagnat sin obestridliga rätt att afgifva en opinionsyttring erhot statsrådet Bretteville med anledning a dennes beteende i jernvägsfrågan, en opini-. onsrält, söm Sverges rikes ständer till och med kunna utöfva enligt 107 S regeringsformen. Norska tidningen Christianiaposten yttrar med anledning häraf: Den mycket liberala svenska tidningen Nya Dagligt Allehanda omtalar i sitt nummer för den 24:de Maj Odelsthingets beslut i anledning af statsrådet Brettevilles förhållande i jernbanfrågan. Tidningen finner Odelsthingets beslut mpligt att visa dem, som prisa den norska författningen, att denna icke är så värd att efterlängtas som man tror; det är en för red. obegriplig sak, att Odelstbinget uppträder på en gång såsom anklagare, domare och benådare. Bladet kan icke förstå annat än att riksrätten är domare, konungen benådare och Odelsthinget blott atiklagare. Vi hafva ;ke velat öfversätta denna artikel, emedan en icke synes oss vara af särdeles värde; det torde vara nog för våra norska läsare att referera dess innehåll i korthet. Till underrättelse för vår svenska kollega vilja visanmärka, att det hos oss har varit blott ett blad, bom varit enfaldigt nog att framkomma med dylika antiqverade, för enhvar med någon insigt i den fria författningens väsen och former löjliga meningar, som dem Alleh. framställt för sina läsare. Detta norska blad heter Den oorske Bigstidende. och är det officiella bladet, hvars uppgift det således är att försvara regeringen i alla förhållanden. Att den icke förmådde uppfinna annat till statsrådets försvar än sådana, med Allehandas öfverensstämmande juristiska fraser (snurrepiberier) var icke till fördel för den sak den förfäktade, och att den norska Rigstidende kan få bjelp blott af det nobla Nya Dagligt Allehanda är icke till någon rekommendation för Rigstidenden. Man kunde hafva väntat att både nämnde norska blad, som har anledning nog att göra sig bekant med hvad en fri författning är, och den svenska tidningen, som satte den välbekanta, för Sverge högst nödvändiga representationsreformen och i allmänhet liberalismen såsom lockmat i sitt program, skulle vetat så mycket, att den fria, demokratiska statsformen med djupt förakt ser ner på alla de af juridiska pedanter uppställda former för politiska opinionsyttringar, att opinionsyttringens moraliska makt är af långt allvarsammare natur för en om sin ära mån man, än alla riksrätter och domar, samt att en inom parlamentariska former afgifven anklagelse, dom och benådning, — misstroendevotum mel ett ord — af folkmaktens representanter just är iet sätt, hvarpå en välgrundad, allmän opiaion har att yttra sig i den fria staten. Att vidare bemöta Allehandas resonnement skulle vara öfverflödigt för norska läsare. Den norska nationen är i politiskt hänseende så vida framskriden, att peksticka för begreppet om denna sak icke kan vara nödvändig. Men att Allehanda för ett sådant tal är blott ett nytt bevis till de många vi förut fått, att samma blad bär hyckleriets syndamärke på sin panna, då det vill spela frisinnadt.