Aftonbladet – 5 juni 1860, sida 2

på alla sidor; men dessa läto icke förbluffa sig. Dunder ,gick, som vanligt, i spetsen och hans modiga kamrater följde honom troget i spåren. Svärden ljungade som täta kornblix:ar om hösten, skotten -dånade som vreda iskor, snön hvirflade i luften som en susande orkan, ryssarnes jemmerrop läto klagande som let stormande kafvets dyningar mot den klip-; piga stranden, och öfver allt detta hördes Dunders starka trumhvirflar som en högtidlig begrafningsklocka. Så fortfor striden att rasa i fyra timmar, då den plötsligt upphörde och allt blef tyst som i en graf. Svenskarne hade segrat. Fältet låg öfversålladt med döda, och ingen lefvande fiende syntes mera i grannskapet. Men segern var dyrköpt. — Af de bundra kämra erna hade icke Dunder mer än tolt qvar i lifvet. Löjtnanten och alla de öfrige lågo i ljuf sömn på marken, ty de hade bäddat inunder sig med högar af lik. Dunder gaf de fallne en tår-: fylld afskedsblick och vandrade sedan till sidan af skogen, der han och kamraternaslogo sig till ro under en hängande gran. Nu kunna vi behöfva att pusta litet,, sade Dunder, i det han torkade sin svettdrypande panna med den grofva rockärmen. Rätt taladt, min käcke kamrat!s svarade en af soldaterna. , : Det var en het dust, inföll en annan. Sl.ka har jag pröfvat många, genmälte Dunder. Harmligt likväl att icke kungen vår ned... det skulle säkert fröjdat hans stora hjerta.n Väl i mitt tycke,, invände korporal Elg. Kung Carl kunde annars fått lika mycaet som Jag, oeh det hade varit skada på hans fågra anlete.n Du har rätt, återtog, Dunder. Jag tror att du har fått hela den ena kinden klufven. Rätt gissadt... Och nu måste du hbjelpa mig att laga såret som blöder af bara hin; jag bar hela barmen full af blod.,, : Skall ske på rappet, om du bara kommer hit, sade Dunder och tog fram ett stort trådnystan ur det inre af trumman, i hvilken han förvarade en del bagage, som han i behofvets stund nyttjade till förbindningar. : Elg lade nu sitt :blödande hufvud i Dun