Aftonbladet – 1 juni 1860, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet. Då redaktionen i bladet för den 18 dennes behagat förklara mitt i presteståndets plenum samma dag afgifna yttrande i den s. k. religionsfrihetsfrågan vara både ömkligt och löjligt; såsom: åsyftande en ännu vidsträcktare och strängare tillämpning af de strafflagar, om hvilkas antagande ståndets pluralitet sig förenat, utbeder jag mig, enär detta yttrande endast kan rättvist bedömas i förening med mitt, i näst förutgående plenum anfördavotum i hufvudsaken, få härhos bilägga detta, sådant det till ståndåts protokoll blifvit aflemhadt. Jag kan icke begära att detta yttrande skall till hela sitt innehåll i bladet finna plats; utan har endast trott mig böra på detta sätt tillförlitligen ådagalägga hvad äfven tidningens riksdagsunderrättelse för ofvannämde dag i korthet antyder, att jag på det angelägnaste varnat emot försöket, att med böter och fängelse vilja stäfja den andliga rörelsen i landet. Derjemte torde jag genom denna bandling få anse bevisadt, att jag icke förnekat religionsfriheten vara ett behof, helst jag med intet ord omnämnt denna fribet, samt lika litet förordät användande af landsflyktstraffet, ehuru jag ansett detsamma, om något skall i sådan väg göras, vara det enda rationella; på samma gång jag uttryckligen tillstyrkt, att alla sådana åtgärder må tills vidare -hvila, och deraf förutsett endast det öfverklagade ondas förvärrirg, och det i samma mån de strängt tillämpas: Med sådana åsigter, dem jag alltid hyst, och som hafra den lyckan att i flere fall nästan ordagrannt öfverensstämma med redaktörens egna, enligt artikeln för den 21 dennes, lärer det finnas föga förenligt; att afsigten med de få ord, jag yttrade under diskussoinen öfver I af det högl. lagutskottets förslag v:r 21, kunnat vara att skärpa bestämmelser, för hvilkas godkännande jag hyss förut allvärligen varnat, och emot hvilkas upphöjande till lag jag några timmar sednare reserverade mig. Deremot ansåg jag och anser ännu, ehuru löjligt det kan vara, att om sådana stadganden skola blifva gällande, det, både i de anklagades samt åklagare och. domaremaktens intresse är af nöden, att de ega-den: högsta möjliga tydlighet, och då detta icke förekom mig vara fallet med det obestämda och På så många olika sätt tolkade uttrycket: den rena evangeliska läran, höll jag för min pligt, att derpå fästa majoritetens ; uppmärksamhet, föga .anamde, att denna enkla hemställan skulle .kunna ådraga sig ännu en annan.. Stockholm den 23 Maj 1860: J. Falck. Då jag sannolikt finner föga anledning att yttra mig rörande de enskilda 65 af nu förevarande lagförslag, utbeder) jäg mig, att vid denna allmänna öfverläggning derom få med några enkla ord afgifva mitt votum i denna vigtiga fråga. Jag tillåter mig då straxt nämna, att jag i hufvudsaken instämmer med doktor Rundgren, ehuru med någon skiljaktigbet.i utgångspunkt. Det har blifvit sågdt, att föreskrifter, sådana som de här föreliggande; påkallas af ett oafvisligt behof. Såvidt detta anses vara ådagalagdt-genom mängdensaf de affall, hvilka från stats: kyrkan egtrum, bekänner jag, att jag icke till fallo kunnat öfvertyga mig att antalet af dessa är så stort