Aftonbladet – 1 juni 1860, sida 3

lig straffexercis, nekas permission, förbigås vid extra Tgratifikationers utdelande och erhåller å uniformen tvenne strafftecken. Tiden för straffet bestämmes af tjenstgörande majoren från 1 till 4 veckor. Tredje graden sättes trenne strafftecken på uniformen, soldaten ådömes under bestraffningstiden, som af tjenstgörande majoren bestämme ; från 1 till 3 månader, att inom kasern eller lägerplatsen förrätta allehanda sysslor, såsom rummens och tältgatornas städning, renÅgörning af kompaniets klädespersedlar, daglig straffexercis, med tillägg af vissa straffvakter. Från 3:dje graden öfvergås till mörk arrest på kortare och längre tid, och då soldaten sålurda varit 6 gånger bestraffad och vidare straff måste förekomma, skulle detta bestå deruti: att soldaten genast ur rullorna afföres och öfverlemnas endera i civilauktoriteternas bänder eller till de s. k. straffkompanierna, allt efter förseelsens eller brottets beskaffenhet. Jag har anfört detta, utan att sjelf anse mig berättigad att gilla eller förkasta förslaget. En värd medlem af detta stånd har yttrat: Möjligen skulle prygel kunna untbytas emot ett annat straff vid värfvad, egentligen garnisonerad trupp, men vid vår beprisade indelta armå samt under marscher och tåg kan detta ej ske. Samme talare tillägger: -Skulle prygel utbytas mot annat, så är detta för indelta armen nära nog omöjligt att tillämpa. Viveta alla, att hvarken regemöntseller kompaniarrester finnas vid indelta. armen o. s v. Hvad sednare delen af detta yttrande vidkommer eller bristen på erforderliga kompaniarrester, så synes, för att döma af vissa företeelser, som regeringen nu vore betänkt att fylla densamma. Det är bekant att regementsoch kårchefer redan erhållit befallning att ingifva förslag rörande kompaniarresters uppförande inom deras distrikter. En af dessa kårchefer berättade mig sjelf häromdagen, att ban uträknat kostnaden ör ifrågavarande samtliga arrester, och att om trenne sompanier förenade sig om en arrest, trodde ban att kostnadsförslaget ej skulle öfverstiga 400.000 rår mt — en ju ganska obetydlig summa, då fråga är m genomförandet af ett nytt straffsystem? Om mot principen, att på detta sätt sammanslå trenne kompanier, af någon ifrare för prygelstraffets qvarstående -kulie invändas, att vandringen emellan arresten och roten härigenom blefvo nog tidödande och mödosam, kunde man ju svara: att som de anförda olägenheerna endast drabbade den brottslige, borde dessa i sin mån bidraga att göra straffet så mycket mera sfskräckande. Hvad åter omöjligheten angår att under marscher och tåg, vara utan hasselkäppen, så ber jag att, såsom dräpande svar piinvändningar f detta slag, få anföra följande rader ur ett bref rån en man; den der uppväxt i krig, blödt för sitt ;und och skurit lagrar, icke under lustläger — utan på valplatsen. Så här skrifver han till: mig: Hr srefven ber mig upplysa on min erfarenhet under krigsåren i afseende på det förnedrande och ingalunda-förbättrande prygelstraffets användande. Jag skyndar att derå svara: att detta straff under ett aktivt fälttåg sällan eller aldrig, så vidt jag minnes, komi fråga. De mindre förseelserna straffades med soldatens kommendering till trossen, som den tappre ansåg för en hård dom, värd att undvikas gen ett uppmärksamt och godt uppförande. För olydnad eller orderbrott finns under krig blott ett straff: skjutas. Stölder och andra vanhederliga brott bade den tiden till följd det afskyvärda sröstraffet. Att väcka soldatens hederskänsla, är att göra honom angelägen om att-.i alla hänseenden uppfylla sina -pligter, och dertill bidrager ingalunda prygelstraffet, utan tvärtom gör det honom känslolös för ärans anspråk. Att flyttas från första till andra ledet eller bära andras persedlar och packning, eller göra dubbel vakt, begagnades under 1808 och 1809 årens krig med mycken fördel, näst det att ställas bland trosskuskarne, hvilket. soldaten allmänneligen fruktade, emedan dessa kuskar vanligtvis utgjordes sf ett slags utskum bland supiga soldater eller: dertill för tillfället legda personer. Min öfvertygelse är, att ambitionsstraff äro: de enda ändamålsenliga för ett manskap, som bär ärans vapen och utgör fäderneslandets sannavförsvar. All förnedrande bestraffning härdar sinnet och känslan till förakt af menniskovärdet, hvilket deremot bör upprätthållas i jemnbredd med gudsfruktan och disciplin, en god och tapper stridsmans bästa igenkänningstecken och roten till alla dygder.. Gustaf Montgomery. Men; m. h., att möta alla de inkast, som blifvit gjorda och helt säkert skola ytterligare göras, i akt och mening att förhindra prygelstraffets afskaffande, dertill erfordras stilistens tålamod och lättingens öfverflöd på tid, och ingendera har blifvit min lott. Men då de flesta argumentationer, som utgått på detta straffs bibehållande, egt enahanda karakter af envist fastblifvande vid det gamla, för öfrigt vittnande om föga styrka i bevisningskonst, men väl ett då och då understucket begär att nedsabla en rätt mätig fordran — torde vara fullt tillräckligt att genomgå en af dem, för att ådagalägga halten hos hela denna opposition. Jag vänder mig då till den af mina motståhdare, som på detta rum först behagade egna min motion en granskning eller, kanske rättare sagdt, ansåg sig af mitt anförande uppmanad att yttra sig i: frågan. Eget att detta anförande skulle, hvad antalet af rader angår, upptaga det förargliga siffertalet fem och tjugo, — ett i sanning passande emblem åt innehållet. Låtom oss nu, m: h., taga reda på sjelfva kärnan i denna: produkt af erfarenhetsrön och närmare: kännedom om egna och andra länders militära förhållanden. Han yttrar: Borttaga vi det, som numera i sjelfva verket blott finnes till namnet (neml. prygel), så måste vi sätta något annat i ställets, Lämpligaste svaret på detta, om den mest otyglade fantasi vittnande påstående, vore visserligen att tillråda författaren att något grundligare, än som skett, genomgå armeåns afstraffningstabeller för de tvenne sista åren. Han skulle då få erfara, att det numera, för att nyttja hans eget ord, pryglas ganska niycket inom armån, särdeles den värfvade. Vidare: Alla främmande nationer, som bottagit detta straff (prygel), hafva likväl måst införa andra. Så hafva norrmän och danskar 0. 8. v. Orden så hafvar synas uttrycka en förmodan att prygelstraffet i Norge och Danmark är borttaget, men detta är ett fullkomligt misstag. Vidare: Vi (svenskar) kunna i alla fall trösta oss öfver att ej hafva fått bort detta straff ännu (prygel), lå England; verldens största och upplystaste nation, innu har detsamma gvars. I sanning, m. h., en egen slags tröst, nemligen att i andras fel eller missbruk finna en ursäkt för sina egna! Det var ej så särdeles längesedan England gynnade slafhandeln. Hade vi då gjort på samma sätt, och någon representant funnit sig uppmanad att ifra mot handeln med menoiskor, så, om hans motion fallit, hade man kunnat trösta sig med att detta köpslående bedrefs vaf verldens största och upplystaste nationr, (Forts.) Till Redaktionen af Aftonbladet. Då redaktionen i bladet för den 18 dennes behame KR. OL eka FOT RAN