Aftonbladet – 22 maj 1860, sida 3

RIKSDAGEN. Borgareståndet. Föredragningen af betänkandet om beväringsfråga: fortsattes och afslutades i lördagens aftonplenum. Vid 15 mom. 1, under art. III, rörande friköj ning från vapenöfningarne mot en afgift af 100 rå rmt, hvilket belopp kunde af K. M. nedsättas elle höjas med högst 20 rår rmt, uppstod en längre de batt. Hr Ridderstad ansåg värnepligten vara en he lig pligt, som ålåg en hvar, samt kunde ej gilla et stadgande, som endast skulle tjena att väcka ovilj genom den tydliga gränsskilnad, som det uppdro; mellan den rike och fattige. Hr Loven förklarade si äfven anse detta stadgande olämpligt samt yrkad återremiss. Hr Rosenqvist deremot yrkade bestämda afslag under tillkännagifvande, att han fann ett dy likt stadgande högst bedröfligt, som tillät den fö: mögne att köpa sig fri från en af de dyrbaraste n: tionalpligterna, fosterlandets försvar. Hr Tollande upplyste att de föregående talarne oriktigt uppfatt: ifrågavarande paragrafs mening, ty deri afsågs ingv lunda någon befrielse från värnepligten, utan endas från vapenöfuingarne. Man hade mycket ordat ov hushållning, och detta stadgande var just den prak tiska tillämpningen af en sådan sparsamhetsand: Då man sakuade medel tör hela beväringens utru stande och öfning, ansåg hr Tollander denna utvä att skaffa tillgångar för de öfrigas utrustning oci bättre öfning vara ganska välbetänkt, hvarför. ha förordade bifall till förslaget. Hr Tollander omnämr de vidare den afsigt man hyste, att genom införand af vapenöfningsr vid skolorna småningon bana vä; för en allmän nationalbeväpning, samt uppgaf åtskil liga skolor, der början härmed redan var gjord. Hva särskildt Carlstads skola anginge, der förslaget til ungdomens vapenöfning och exercis blifvit bragt ti! verkställighet genom skolans nitiske gymnastiklärar. och med välvilja inom provinsen mottaget, var hb Tollander i tillfälle vitsorda det förvånande resultat hvartill detta ledt. Han uppmanade derföre reprc sentationens medlemmar, att hvar på sitt håll b draga till framgången häraf, då man på sådant sätt kulle gör. en god början till en allmän nationalbe väpning. Hr Björck åberopade hvad han under förmiddagens dickussion yttrat om det otillfredsställande i hela vårt försvarsväsendes organisation, förklarande nu särskildt, att han funne en egen motsägelse ligga i hela denna , hvartill haw ej kunde lemna sitt bifall med annat vilkor än att afgiften för befrielse från vapenöfningarne skullexhöjas till minst 500 rdr. Hr Gahn ansåg, att man härigenom skulle ändå skarpare uppdraga skilnaden möllan de rike och fattige, då man deremot genom åsättandet af 100 rdr såsom lösepenning för båda årens vapenöfningar gått en billig medelväg. Derjemte förmenade hr Gahn, att vid uppgörande af legningskontrakter voro de förbindelser, man deri åtog sig, ej så billiga, som åtskilliga talare tycktes föreställa sig, enär i händelse al krig man vanligen förband sig att utgifva en särskild ersättning till legokarlen samt dessutom; i händelse han stupade, draga försorg om hans familj, då ban egde sådan. Yrkade för öfrigt på enahanda skäl som Hr Tollander bifall. Hr Wern ansåg att utskottet genom detta förslag ganska lyckligt löst de svårigheter, som vidlådde det gamla systemet. Hvad höjandet af afgiften anginge, skulle man endast deri genom göra detta friköpande till ett privilegium för den rike. Ir Lallerstedt hade förut uttalat sin åsigt. att ingen borde undandraga sig beväringsskyldigheten, men då medel ej funnos till öfvande af hela beväringen, ansåg han ganska praktiskt att man sökte skaffa sig tillgångar på detta sätt, för att derigenom fylla behofven åtminstone för den öfriga delen. På