Aftonbladet – 22 maj 1860, sida 2

kisinnan i större förlägenhet ön vid samspråkets början; men hon tänkte icke länge på saken, utan bestämde sig, som determineradt folk brukar, i rappet med det tysta förbebåll att framdeles ega rätt att — ångra sig. Förut hade hon alltid, när hon talade med sin unga svärdotter, omsorgsfullt undvikit allt som rörde vicomten, emedan hon mer än väl visste att man till och med genom att förtala en. menniska tillerkänner den en slags vigt, och att motsägelse friskar upp de dåliga instinkterna i stället för att qväfva dem. Men nu insåg Maximins mor nödvändigheten af att träda fram ur sin systematiska försigtighet, för att pröfva ett bjerta öfver hvars yta ormens tunga spelat innan tanden, ohjelpligt intryckt sitt gift. Således, min söta Flavie, är det då en atgjord sak att vi stanna qvar i Paris,, fortfor hon ledigt och vänligt. Under loppet af sommaren få vi nog tid att besöka tanten. Det vore dessutom synd att resa bort från fröken Cheneceauxs: bröllop. Det lär bli magnifikt,, svarade Flavie lifligt; man talade icke om annat hos fru dAgost. Våren är rätta bröllopstiden,, anmärkte fru de Gardagne likgiltigt. I går berättade man mig en hel mängd partier, som jag glömt, utom vår väns de Choisys. Har ni hört något talas om det? Denna förrädiska fråga besvarade den unga frun blott med en misstrogen blick, och det vackra leendet på hennes läppar blef krampaktigt. Så att berride Choisy verkligen skallj gifta sigl sade hon efter en paus med en stämma, som hon bjöd till att göra säker. Hvem är den utvalda ? Det vet jag icke, svarade den gamla damen, utan att låtsa om Flavies förändrade