Aftonbladet – 22 maj 1860, sida 2

Vidkommande derefter frågan, huruvida en förhöjing i tullsatserna på artiklarne kaffe och socker må sa rum, i ändamål dels att åstadkomma minskning förbrukningen af dessa artiklar, dels för att derienom bereda staten en större inkomst, så betviflar itskottet, att det förra ändamålet i någon betydlicare mån kan på denna väg ernås, med mindre tullserna skulle sättas mångdubbelt högre än de nu sätlande. Nämnda båda artiklar äro nemligen nunera föremål för en så allmän förbrukning inom la klasser. från de högsta till de lägsta, att natioen svårligen skulle, genom varans försyrande med lott några få öre pr , underkasta sig en minskad örbrukning deraf. Priset j å dessa artiklar varierar lessutom ganska betydligt, så att skilnaden ofta inm kort tid uppgått till mer än de nu föreslagna ullförhöjningarne, utan att likväl någon minskning ler ökning i förbrukning deraf kunnat förmärkas. Såsom bevis på dessa olikheter i pris, anser sig utskottet här böra lemna ett kort utdrag af de uti commerskollegii berättelser intagna uppgifter å prien för kaffe och socker nedanstående. år. Dessa ris upptagas sålunda: Kaffe Socker Maskovad . Terres Tetes 1858 pr 48 öre. 34 öre 38 öre. 1857 o 52 a 36 41 1856 551 31 35 1855 o 48 26 31 1854 50 25 29 1853 50 26 29 1852 32 14 17 on 1851 34 14 17 Då i öfrigt den tilltagande förbrukningen af kaffe och socker kan på ett naturligt sätt förklaras genom stigande folkmängd, ett allmännare spridt välstånd och en deraf ökad konsumtionsförmåga, förefinnes lesto mindre något skäl att öfver höfvan fördyra lessa varor, som onekligt är att de utgöra billiga och, såsom numera jemväl af ansedde läkare antages, åtminstone för fullväxta personer, helsosamma nväringsmedel, ehuru visserligen dessa näringsmedel, likasom alla, hvilka omåttligt förtäras, kunna hafva ett ohelsosamt inflytande på den, som gör sig skyldig till öfverdådig njutning deraf. Hvad angår det stöd, motionären för vinnande af bifall till sin framställning sökt hemta derifrån att tullsatserna å kaffe och socker i England ochFrankrike äro betydligt högre än i Sverge, anser sig utskottet endast böra erinra, hurusom nämnde länders handelspolitik af ålder fordrat att genom absoluta förbud eller differentialtullar monopolisera handeln med deras kolonier, samt att de förhållanden, hvilka i nämnde länder kunnat föranleda till antagande af höga tullar å arrak, romm, socker, kaffe, tobak och andra kolonialvaror, sålunda äro af exceptionel beskaffenhet, saknande all tillämplighet för Sverge. Att till och med år 1848 någon införtullning af vanlig sirap i Sverge ej egt rum, härrör derifrån att införseln af denna vara dittills varit förbjuden. Beträffande motionärens uppgift att af kaffesurrogatet cicorie skulle år 1857 inkommit ej mindre än 1,300,000 , synes en förvexling hafva egt rum emellan råvaran cicorierot och kaffesurrogatet cicorie. Det sednare är nemligen ett fabiikat, som inom Sverge tillverkas af cicorieroten. Af detta råämne, som är belagdt med en tull af 2 öre pr , infördes år 1857 1,030,054 , hvaremot af kaffesurrogat, som enligt taxan drager en tull af 15 öre pr , samma år importerats blot 46,097 I. Under sådan benämning hade esicorie långt före året 1848 varit föremål för import. På grund af hvad här ofvan blifvit, dels i afseende på frågan om tull å spanmål och andra landtmannaprodukter m. fl. varor, dels beträffande höjandet af tullsatserna för åtskilliga utländska konsumtionsartiklar anfördt, och då, vidkommande fabriksoch manufasturtillverkningar, dessa, oaktadt i sednare tid medgifven friare införsel. ännu i allmänhet äro belagda med sådana tullafgifter, som, vare sig i förhållande till varuvärdena, eller i jemförelse med de flesta andra länders tulltariffer, äro snarare höga än låga, har utskottet, som anser några särskildt tvingande finansiella skäl att genom högre tullbeskattning nu söka bereda ökad statsinkomst icke vara för handen; samt, vid sådant förhållande, i allo delar den at K.M:t uttalade åsigt att, med afseende jemväl å önskvärdheten af stadga i tullagstiftningen, några väsendtligare förändringar i den endast under 2:ne år tillämpade tulltaxan icke böra ega rum — funnit sig, i hvad omförmälde framställningar afse dels åsättande af införselstull å nu tullfria varor ochdels förhöjda tullsatser å åtskilliga af de för närvarande med tull belagda, böra vördsamt tillstyrka, att — med undantag af oarbetad tobak, för hvilken, på sätt här nedan omförmäles, en ringa förhöjning i tullsatsen ansetts kunna utan olägeohet ega rum — äfvensom att artikeln jernoch ståltråd, hvarå införselstull här nedan kommer alt föreslås — samt art. bränvin, i afseende hvarå utskottets här nedan förekommande förslag om bibehållande af nuvarande tull endast afgifves under förutsättning att bränvinstillverkningsskatten polifver oförändrad — ofvanberörde framställningar i öfrigt icke måtte till någon ändring i nu gällande tullbestämmelser föranleda.