Aftonbladet – 22 maj 1860, sida 2

lärer yttrat: I ska slippa att se mig mer.; en hotelse, som gossen ofta upprepat, och vid hvilken man derföre Fika litet som vid gossens aflägsnande fäste något afseende. Då emellertid åboen Nils Svensson å n:r 5 Ignaberga den 8 Maj på morgonen utgick för att jaga, åtföljd af 2:ne hundar, tillkännagaf den ene af dessa, genom ett häftigt skällande, att något ovanligt var på färde. Nils Svensson styrde då kosan i riktning af hundskallet och blef snart genom en öppning i skogssnåret varse en person, hvilken han antog vara utsänd af jordegaren för att rödja undan i det täta snåret; kommen närmare, fann han likväl, att den förmodade, tidige arbetaren var ingen annan än den förut omtalte, saknade gossen, som befanns hängande i ett bastrep, fastgjordt vid en green, så, att gossens fötter endast befunno sig 4 å 5 tum från marken. Nils Svensson begaf sig genast efter denna sorgliga upptäckt till egaren af skogsmarken, skiftesgodmannen Anders Mattisson i Wedhygge, derifrån bud afsändes till gossens fader, soldaten Jöns Ruberg i Ignaberga, som äfven infann sig. Man begaf sig derefter tillsammans på väg till busksnåret. Men under denna vandring öfverväldigades den stackars fadern så af sorg och smärta, att krafterna sveko honom vid anblicken af hans liflöse son, och han neddignade sanslös 15 åa 20 alnar från olycksstället. — Ett annat blad har vid refererandet af bevillningsutskottets betänkande angående tullbevillningen ordagrannt återgifvit den deruti intagna reciten af hr Björnstjernas motion om förhöjning i tullen för bränvin och sprit samt kafte, socker och tobak; men har helt och hållet förbigått hvad utskottet till besvarande af samma motion andragit. Då detta sätt att referera synts oss mindre lämpligt, hafva vi ansett oss böra här återgifvå hvad utskottet till bemötaade af hr Björnstjernas framställningar anfört. Betänkandet har i denna del följande lydelse: Utskottet, som noga öfvervägt ej mindre de af motionären anförda förhållanden, än äfven hvad, dels för, dels mot hans framställda förslag blifvit under diskussionen deröfver hos ridderskapet och adeln anfördt, får, hvad först beträffar den benägenhet de ädla metallerna visat att gå-ur landet, erinra, att ett lands välmåga visserligen icke uteslutande är beroende af en ymnig tillgång på dessa metaller. Väl är det en sanning, att en handlande nation kan mot de ädla metallerna tillbyta sig andra länders produkter: och således i viss mån på sådant sätt fylla sina behof, utan att tillgodogöra de hjelpkällor, som finnas inom landet. Men huruvida ett sådant förhållande är att anse såsom någon stor lycka, torde vara ganska tvifvelaktigt. Att deremot tillgodogörandet af ett lands egna tillgångar samt utvecklandet af en naturlig industri i de flesta fall bereder en säkrare och mera oberoende framtid, torde vara obestridligt.Det lärer icke heller kunna nekas, att Sverge i detta hänseende, alltsedan realisationen, men isynnerhet: på de sednaste 15 åren, gjort ansträngningar, som lofva de vackraste frukter. Att landet under dessa år blifvit skuldsatt, har således sin naturliga grund uti den inom alla grenar af industrien vaknade verksamhet, som från realisationen kan räkna sin första uppkomst. Motionären har ock sjelf antydt att det endast varit med tillhjelp af den utländska skuldsättningen, som det varit möjligt för vårt åkerbruk, våra fabriker, vår industrioch våra kommunikationsanstalter att vinna den glädjande utveckling, som u:an tvifvel egt rum. Utskottet har redan här ofvan visat, hvilken betydlig förkofran svenska jordbruket vunnit; och det torde nu tillåtas att, såsom ett bevis på de framsteg industrien i allmänhet gjort under de sista.25 åren, här lemna ett kort sammandrag ur kommerskollegii berättelser om den utrikes handeln för nedannämnda år. Af dessa berättelser inhemtas nemligen: Att exporten, deruti icke inberäknadt guld och silfver i mynt och plantser, under åren 1834—1838 uppgått till en sammanräknad summa af . Rmt rdr — 133,680,000. under 1839—1843 oh oh 146,092,500. 1844—1848 — 182,949,000. -1849—1853 202,991,500. -1854—1858... 376,948,000. S:a rmt rdr 1,042,661,000. Importen under samma år har deremot utgjort: 1834—1838.. . Rmt rdr 121,291,500. 1839—1843 137,467,500. 1844 —1848 . 149,089,500. 1849—1853.. o on --202,693,000. 1854 —1858.. ...... 383,390,500. gr 993,932,000. Exporten har således under de 25 åren 1835—1858 öfverstigit importen med 48,729,000. S:a rmt rdr 1,042,661,000. Det torde häraf få anses klart att, om ock importen under vissa år öfverstigit exporten, förhållandena, tagna under en längre tidsperiod, utjemnas, så att den skuld, hvari Sverge för närvarande sig befinner, och hvilken mångfaldigt motväges af den förkofran landet under tiden vunnit, bör, om densamma rätt ordnas, kunna utan känbar uppoffring återgäldas. Att i öfrigt riksbankens metalliska kassa icke varit i ett ständigt aftagande, utan tvärtom tidtals visat sig i betydligt stigande kan inhemtas af följande sammandrag ur bankens tryckta uppgifter: Metalliska kassan uppgick, nemligen: Rår rmt. Den 31 Dec. 1834 (i jemna tusental) till 25,924,000. 1835... .. 26,260,000. 1836 28,646,000. 1837 26,923,000. 1838 22,869,000. 1839 25,397,000. 1840 27,328,000. 1841 25,204,000. 1842 16,622,000. 1843 11,838,009. 1844 13,226,000. 1845 19,908,000. 1846.. 23,554,000. 1847 33,000,000. 1848 23,501,000. 1849 19,339,000. 1850 18,286,000. 1851 -. 19,402,000. 1852. .. 19,483,000. 1853. -. 26,775,000. 1854 .. 41,161,000. 1855 . 52,000,000. 1856 30,712,000 , 1857 23,025,000. 1858 22,454,000. 1859. 16,557,000. Det är ock bekant, att metalliska kassan alltsedan medlet af sistlidne September månad, då den stod på endast 13,710,000 rår rmt, småningom ökats, så att densamma nu uppgår till omkring 17,380,000 rdr rmt. De fluktuationer, som sålunda visat sig i afseende på riksbankens reela fond, torde klarligen ådagalägga, att något behof :af utomordentliga åtgärder i tullagstiftningen icke påkallas af det närvarande förhållandet med bankens metalliska kassa. tag SEAT TEN STORA KIRAN SRSE RET AEG SATA SEATTLE TATE ER kisinnan i större förlägenhet in vid samsprå