Aftonbladet – 22 maj 1860, sida 2

furtfor markisinnan med dusaste tonfall, raka motsatsen till den förtörnade unga damens. Jag inser icke nödvändigheten att höra min åsigt i en sak som längesedan är afgjord, svarade fru de Luscourt iskallt. Det vill säga att den der resan icke är efter ert tycke? : lHvad för slag! Tvärtom, jag är förtjust öfver denna geniala resa! Att tillbringa Mars månad på landet är ju hänryckande! Träden hafva visserligen inga löf, men till ersättning har man här och der litet grå snö. Man njuter landtlifvets behag i kakelungsvrån. Jag kan icke begripa hvarföre icke alla menniskor tycka om att smaka en dylik sällhet, och att visst folk stannar i Paris tills karnevalen är förbi.n Sedan fru de Gardagne blifvit underrättad om att herr de Beauprå inviterat vicomten, hade hon sjelf fått tör den omtalta resan den bestämdaste aversion. Oaktadt hennes dygdiga grundsat:er trodde bon sig icke alltför strängt forcera sitt örbtåliga samvete, om-hon beslöjade bevekelsegrunden till sitt förändrade beslut och tillräknade sin son, hvars aktier för. tillfället stodo under all kritik, förtjensten af ett splitternytt, hvilket borde vara den unga frun särdeles täckeligt. Er kärlek till landet i Mars månad kommer litet burdus... Hur vill ni-nu ställa till det med Maximin, som föredrar att blifva qvar i Paris i den fulla tron att det icke är er emot ?n Är det icke min pligt att lyda?. utbrast Flavie med ett strålande leende, ty hennes dåliga humör hade i en blink blåst bort vid den oväntade nyheten. Sedan hon således gjort vackert vädern, en inledning, soms-en duglig diplomat aldrig försummar, befann, sigiden gamla sluga mar