Aftonbladet – 14 maj 1860, sida 2

— — —,L .— — tighet. Liksom af en händelse stannade han bredvid herr de Luscourt och hälsade vänligt på honom. Den unge landtjunkaren omfattade denna oväntade förtrolighet. med en menniskas ifver, som känner sig generad och främmande i en sällskapssfer, med hvilken han har intet gemensamt. Då en betjent med förfriskningar i detsamma stannade. framför den unga frun, begagnade Villaret tillfället att så sakteliga taga mannens arm och omärkligt föra bonom fram i salen, liksom han blott gaf efter oeh följde med den böljande menniskoströmmen. Efter några ögonblick hamnade de i en fönstersmyg, och skälmen lagade så att den unge äkta mannen hade den vackraste utsigt till de röda, guldfransade damastgardinerna. Efter denna lyckade manöver, spanade riddaren försigtigt efter sin vän. Denne hade lemnat sin plats. Herr vicomt de Choisy satt nemligen ber hagligt konverserande med den unga frun, som — icke längre hade några vaktare. IL Då fru-de Luscourt såg vieomten närma sig henne med det artigaste, finaste leende, kände bon en glädje, som en kokett hade velat dölja, och i hvilken fåfängan hade större del än sympatien. Den sky af missmod, som en gtund hvilat öfver bennes sköna panna, förflög som genom ett trolleri. E , Hon tillät knappast sin fyratioårige tillbedjare att afsluta den konstsvarfvade fras, med hvilken han inledde samtalet, förrän hon utbrast: Ni är således icke rädd att kompromettera er genom att hälsa på en dam, som — icke kommer ut i verlden ?och under det hon betonade de sista orden, liksom hon ville understrukit dem, förklarade hennes vackra ögon deras betydelse, i det de ljungade en harmsen blick på en qvinlig grupp, som satt några steg ifrån. dem. Choisy följde obemärkt denna både harmfulla och föraktliga pantomim; han gissade