Aftonbladet – 8 maj 1860, sida 2

fruktan gjorde sådana framsteg hos Bertha, att hon, som dittills låtit återhålla sig af samvetsgrannhet från att draga till sig en man, som Julies död gjort fri och som hon älskade, icke längre kunde motstå begäret att återkalla honom. Hon frågade sin man derom, och han var genast beredd att skaffa Francis fader en passande plats. Bertha tillskref herr dAuberive ett bref i detta ämne, men kände sig dock icke befriad från den tyngd, som tryckte henne. Du skall 1å se, att han aldrig får mitt bref, sade hon till Lucile, som, höjande på axlarne, gäckades med denna vidskepliga förskräckelse. Californien är ju icke bebodt af menniskoätare, sade hon; det skall snart nog komma på modet att tillbringa en sommar derlx Sex eller åtta månader sednare ankom officiell underrättelse om herr dAuberives död, afsänd af konsuln i San Francisko, hvilken berättade, att han fallit offer för en klimatfeber. Med en alltmer försvagad hand hade han med en blyertspenna på en papperslapp skrifvit sin sons och fru Claveronds namn, hvilka varit konsulns enda vägledning. Då Lucile, genom ett ord underrättad om förhållandet, skyndade till Claveronds, på förhand förfärad öfver det tillstånd, hvari hon skulle finna sin syster, fann hon henne sysselsatt. med att sätta -sorgdrägt på lille Francis, som grät bittert. Berthas ansigte var vaxfärgadt, men intet spår af tårar syntes derpå. Hvad var det jag spådde!s sade hon, räckande Lucile handen. Min Gud, din hand bränner som eld utropade fru de Sauveloche. Tyeker du det? — Kanhända en lindrig känning af feber, förorsakad af rörelse; mej jag väntade denna dödspost, och febern skall gå öfver sj (Slutet följer.)