Aftonbladet – 8 maj 1860, sida 2

samhällsverksamhet voro reprcsenterade; alla högaktade och älskade henne. Herr Claverond drog fördel af den allmänna välviljan, och hans firma, beskyddad och framhållen af personer, som tillhör :e styrelsen, deltog nu i de stora allmänna affärerna; dess chef blef en aktad man; Felix ansågs för en duglig finanskarl. Hans naturliga egenskaper, väl riktade och med tålamod ombildade af en qvinna, som kände honom, voro mera passande för denna kloka medelväg. En. enda sida af detta väl ordnade lif qvarstod dock i skuggan, och Berthas tanke kunde icke frigöra sig derifrån. Hon hade med ojemna mellantider erhållit underrättelser från dAnberive. Dessa nyheter voro icke sådana, att de kunde betrygga benne i afseende å följderna af det förtviflade beslut ban verkställt. Han hade tid efter annan besökt Antillerna, Newyork, New-Orleans och Mexico, men öfverallt mött denna olyckliga slump, af hvilken han trodde sig vara förföljd. Han visade sig dock fullt besluten att utan återbåll fortgå på samma sätt, men under denra ofta afbrutna brefvexling framskymtade dock hvarken tillit eller förhoppning. Lucile, åt hvilken Eertha någon gång meddelade dessa bref med så olika poststämplar, gissade alltid vid de längre och ömmare smekningar hon slösade på hans son, att hon åter fått något bref. Slutligen underrättade herr dAuberive fru Claverond, att han rest till Californien. Detta var ett sista försök. Bertha kände en kyla genomlöpa märg och ben, då hon genomläste detta bref, som på visst sätt innehöll hans sorgliga lifs testamente, fastän något afskedsord ej deri fanns nedskrifvet. Aningen, att han aldrig skulle återkomma, bemäktigade sig henne, men hon talade cke derom med Lucile, som bemödade sig att lugna henne utan att lyckas deri, Denna