Aftonbladet – 8 maj 1860, sida 2

vi delade omkostnaderna, skulle han icke uteslutande tillhöra dig: Berthas blick visade: henne att hon icke hade misstagit sig. En temligen lång tid hade förflutit. . De förra tecknen till en långsam aftyning visade sig åter hos Bertha. . Hon tog så sorgfälliga försigtighetsmått för att dölja dessa anfall, att till och med Lucile endast tidtals märkte dem. Di hon talade med henne Järom och ålade henne att rådfråga en läkare, skrattade Bertha och ombytte ämne under skämt. Hon kände nu intet lidande, sade hon, det var kanhända en öfvergående trötthet, men om hon begick den okiokheten att kasta sig i armarna på den medicinska fakulteten, skulle sjukdomen finna tillfället allt för gynnande för att ej begagna sig deraf och derföre genastinfinna sig hos henne. Lucile slutade med att skratta och yrkade ej mera derpå; men personer, som sågo fru Claverond efter en frånvaro af fyra eller fem månader, blefvo öfverraskade af den märkbara förändring, : om försiggått med henne: Pannans blekhet var mattare och mera ständig, kinderna likbleka, en blåaktig ring vid gade sig kring ögonen, händerna blefvo alltmera genomskinliga, blicken fick ett djupare uttryck, småleendet en sorgligare mildhet. Hennes omgifnings välstånd vidmakthölls ännu af en fast hand, hvilken man öfverallt kände. Barnen hade kommit till den ålder, då deras förstånd, redan satt på prof, tydligen utvisär hvad man kan hoppas af deras ansträngningar. Den ene beredde sig att studera juridik och bade sin plats utsedd i utrikes departementet; Francis sysselsatte sig med förberedande studier tör polytekniska institutet; båda två vedergällde Bertha i rikt mått hernes ihärdighet och hennes kloka ömhet. Hennes salong var föreningspunkten för många utmärkta män, bland hvilka alla grenar af