Aftonbladet – 7 maj 1860, sida 3

båset; nr rr rr MAA Fr af innevarande månad. Edmond About har utgifvit en broschyr med titeln: ?Europas karta, hvari .han framställer ett lika omfattande som vidunderligt förslag till områdesfördelning i Europa. Under det att ett polskt, ett ungerskt och ett serviskt rike samt en grekisk stormakt och ett sjelfständigt Donauland skola uppstå, samt Ryssland, Sardinien, England och Preussen skola gripa omkring sig och förstoras på Turkrets, påfvens, Österrikes och de små tyska potentaternas bekostnad, bibehåller Frankrike ensamt sina gränser och afvisar med det orubbligaste ädelmod alla ersättningar, som England och Preussen erbjuda det vid Schelde och Rhen. Som satit betraktad är broschyren ganska pikant. . De halfofficiella tidningarna Pays, Patrie och Constitutionnel akta emellertid nödigt att uttryckligen förklara, att det ej är allvarsamt menadt med det Aboutska Aprilskämtet, samt att detta icke har ringaste gemenskap med den ledande politiken. ENGLAND. I anledning af i underhuset framställda interpellationer i afseende å den ifrågakomna kongressen m. m. har lord John Russell afgifvit följande förklaring: Hvad angår de neutraliserade delarna af Savoyen. skall jag lemna underhuset de upplysningar jag förmår meddela. De äro dock ingenting mindre än fullständiga. Förslag har blifvit väckt att sammankalla en konferens af de europeiska makter, som undertecknat Wienerfördragen, för att rådpläga om ett bestämdt ämne. Enligt franska regeringens förklaring gäller nemligen frågan att bringa 92:dra artikeln i Wienerfördraget i harmoni med det mellan franske kejsaren och konungen af Sardinien afslutna Turinerfördraget. Jag tror ej, att franska regerin gen önskar ytterligare yttra sig om hvilka frågor, som böra diskuteras, eller på något sått än vidare inskränka de ärenden, som skola förekomma å konferensen. Af meddelanden, som jag erhållit, samt af de förklaringar, som franske kejsaren tid efter annan afgifvit, drager jag den slutsatsen, att den nuvarande franska regeringen bestämdt skall på konferensen motsätta sig hvarje förslag, som går ut på Savoyens styckning. Men uppenbarligen kan det finoas andra åtgärder, hvilka, utan att vara jemförliga med Savoyens styckning, likväl kunna gifva Schweiz en militärgräns, som kunde komma att föreslås af sistoämnda land. Då Schweiz väckt ett dylikt förslag, är tiden inne för H. M:ts regering och för de öfriga makterna att taga det i öfvervägande,. Hvad deltagarne i konferensen beträffar, så bli de de åtta makter, som deltogo i Wienerfördraget, och jag tror, att det ej är något tvifvel underkastadt, att alla dessa makter skola bli ense om, att äfven Schweiz får bli representeradt på konferensen. Hvad Sardinien angår, försiggå ännu underhandlingar derom, äfvensom rörande frågan, på hvad sätt Sehweis oeh Savoyen skola representeras på konferensen. Londonerkonferensen 1831—32 anföres såsom prejudikat. Enligt detta prejudikat kunna de makter, som ej undertecknat wienerfördraget, antingen ständigt eller endast vid vissa tillfällen. deltaga i konferensen. Detta är, såsom sagdt, en frågå, hvarom ännu underhandlas. Det har äfven varit tal om tiden, när konferensen skall sammanträda; men franska regeringen förklarar, att hon anser konferensen icke kunna ega rum före turinerfördragets fullständiga afslutande, Turinerfördraget år ej fullständigt afslutadt förr, än turinerkamrarna godkänt detsamma. Det. stadgas i sardinska statsförfattningen, att ingen områdes. afträdelse är giltig, innan sardinska parlamentet gifvit sitt samtycke till fördraget derom. Franska regeringen yttrar, att i händelse piemontesiska parlamentets votum icke utfaller till förmån för afträdelsen, utan tvärtom lägger hinder i vägen för fördragets ratificerande, skulle något ämne att rådpläga om, ej vidare återstå för de europeiska makterna, och att de följaktligen ej kunna sammankallas, innan dettä votum är afgifvet. Såsom man erfarit, skall frågan förekomma i piemontesiska parlamentet inom den första veckan eller de första tio dagarna i denna månad, och förslagechar blifvit väckt, att konferensen derefter skall sammanträda. En annan fråga är den, huru det skall förhållas med besittnin gen: af Savoyens neutraliserade delar, efter det fördraget är godkändt, förutsatt att det antoges i Turin, samt innan konferensen sammapträder. Vi ha mer än en gång förklarat i Paris, och lord: Covley har ytterligare efter sin återkomst dit förklarat, att de enligt vår tanke vore på-det högsta önskligt, att ingen civil eller militär ockupation af Frankrike egde rum, innan konferensen tagit frågan om Savoyens neutraliserade delar i öfvervägande och rådplägat om med hvilka inskränkningar dessa delar hädanefter skola innehafvascoch på hvad sätt det skulle förfogas öfver dem. Jag måste dock anmärka, att å andra sidan franska regeringen förklarar, att hon finner det ganska. svårt att ingå på ett dylikt förslag, emedan det skulle se ut som om man utginge från den förutsättningen, attt turinerfördraget ej hade den betydelse, som det deck måste ha, d. v. s. att det ej öfverflyttade hela suveräniteten öfver Savoyen från konungen af Sardinien, dess förre och nuvarende suverän, på fransmännens kejsare. Franska regeringen framhåller alltså denna svårighet, utan att likväl lägga någon vigt på de praktiska invändningar, man kan göra mot ett annat förfarande. I afseende å det praktiska resultatet, hurudant detta än må bli, förklarar hon, att hennes Majestäts regering kan vara försäkrad om, att någon öfverilning vid besitt ningstagandet af detta område ej skall ske, men nå gon slags öfverhet måste finnas der, och landet kan ej vara utan öfverhet under konferensen. Underbandlingarne härom mellan de båda regeringarne äro ännu ej afslutade. Jag måste tillstå, att det ännu alltjemt synes mig vara mera tillfredsställande, om något slags öfverenskommelse kunde träffas, i kraft af hvilken nämnda område ej vore i de franska myndigheternas besittnibg under tiden för konferensen (hör! hör!), emedan. det, då för hvarje dag frågor wppstå, der det gäller sårad stolthet och kränkt ära, är önskligt, att man ej må begära af de franska myndigheterna, att de skola utrymma en del af det område, hvaraf de äro i besittning. Denna sak beror, likasom andra frågor, i hög grad af de särskilda europeiska -makternas mening. Jag tror, att preussiska regeringen uppfattar saken på samma sätt som vi. Hvad de öfriga makterna beträffar, så ha vierhållit meddelanden rörande denna särskilda punkt, och jag kan blott nämna; att den ännu ej är afgjord. Jag vill för närvarande ej närmare inlåta mig på detta ämne Jag har blott velat lemna de upplysningar, som stått i min makt, och jag tror ej, att frågan för närvarande egnar sig för diskussions TYSKLAND. Preussen. Generalen af infanteriet von Sela-. sinsky har aflidit.-Han vär ordensmästare för preussiska frimureriet. 5 . Hannover. Ständernas militärutskott har tillstyrkt afslag å regeringens proposition om kusternas befästande och vägran af anslag dertill. Deremot har andra kammaren bevilj.t 30.000 thaler för en tillbyggnad vid tygbuset; deputeraden von Bennigsen yttrade dervid. att gam krio med Fränkrika är otiNnde