Aftonbladet – 4 maj 1860, sida 2

NALLE EE 2 VIS ARVPPUREISUORITENs Den 30 April. in gammal teori om ärans egenskap att meddela sig genom strålbrytning. — Den norska kröningst deputationen. — Förlägenhet för val af pjeser vid föreställningen å kongl. teatern för dessa hedersgäster; — Problemet ändtligen löst i elfte timman — Bournonvilles nya bailett. — Hr Lumbye och något om titlar. — Kungliga resefunderingar. Om jag minnes rätt, är det den bekante nuntre engelske författaren Ben Johnson, som vågonstädes yttrar att den kinesiska muren är tt så stort under, att om en europå någonin i verkligheten skådat den, böra hans eftercommande ännu i tredje led vara stolta derfver. De festligheter, hvilka i dessa dagar 08 er försiggå, äro utan tvifvel i sin genre ullt ut lika märkvärdiga, som det mesta af vad vår tid eger märkvärdigast, och jag menar att de äro det till den grad, att äfven len, som ej sjelf fått tillfälle att personligen öfvervara dem, bör känna sig stolt, liksom senom återskenet derifrån, om ban endast ett ögonbliek — varit i beröring med någon annan, som verkligen bevistat dem, ja som ämvat bevista dem. Detta är händelsen med oss här i Köpenhamn, och i fall någon om hunIra år frågar oss: Var ni med vid den stora kröningen i Stockholm år 18602 vilja vi med en ädel sjelfförnöjelse svara: Nej, men vi träffade en passant den norska deputationen, som var på vägen dit. Det hade här varit allvarsam fråga om att på något särskildt högtidligt sätt fira närvaron if en så märkvärdig deputation, stadd på resa till den kinesiska muren, men den knappa uden inedgaf det iake. Deputationen ankom hit midt i natten, var redan följande morgon anvammad af den officiella välviljan, till. middegen på kalas hos konungen, derpå om qvällen inbjuden till en föreställniog å kongl. t-atern, hvarifrån den måste begifva sig direkte ned ombord igen för att nästa morgon segla vidare. Men, som sagdt är, vi åtminstone sågo den vid representationen på kongl. teatern. Denna representation hade dagarne förut varit föremål för mycket hufvudbfy hos veJerbörande teaterdirektion. Frågan gällde hvad. man mest. passande borde gifva norrmännen till bästa. Först hade man ämnat gifva de Veegelsindede af Holberg, men man afstod derifrån för att ej synas anspela på alla dessa hvärannän temligen motsägande depeseher om hvåd der nyss hade passerat i Stockholm i norskt statsråd, i svenskt statsråd och så vidare. Den kungliga teatern fann sin uppgift vara att i deh norska frågan hålla sig 8å tillvida fullkomligt neutral. Derefter kom operan Montechi och Capuleti på förslag, men förkastades likaledes såsom egande till innersta motiv det ölyckliga temat: fiendskap fnellan tvenne aktningsvärda familjer. Formynder og Myndling kunde icke gerna kå utan att gifva onda tungor anledning till att tala om principal ställning och dylikt, aSkikkelige Folk kunde lätt se ut som ren ironi: Omsider beslöt man sig för De Uadskilleliges af Heiberg, för att sålunda uttrycka åtminstone en god broderlig önskan om unionens bestånd, hvartill lades Böurnonvilles nyaste ballett Fjerht fra Damark, Detta är tet bistoriska sammanhanget. Jag har nämnt Bournonvilles nya ballett. Det är en ganskä originell! komposition. Hela bandlingen försiggår ombord på ett fartyg öch scenen föreställer i öfverensstämmelse härmed ett akterdäck, der man bar plats nög både till en liten kärleksintrig och till en brokig kostymbal. Man ser aktermast och vanter, vid gifven signal kommer besättningen i ett nu klättrande ner. från råstängerna (läs: teatervinden!), der mån hållit på att beslå seglen; det är folk från flottans etablissemanger, hvitka för detta tillfälle blifvit förhyrda af den kongl. teatern och hvilka naturligtvis göra sin sak med en sanning, som är öfver all kritik, Chefen på skeppet är skådespelaren Holst, hvilken — söm ni torde veta — förut varit marinlöjtnant och derföre ätven här befinner sig fullkomligt i sitt esse. Man anmärker emot stycket, att det är litet iör långt, och jag tillstår att äfven jag hörer till dem; hvilka hafva svårt att genom flera akter hålla mig uppe i n Viss ballettstäming, men stycket innehåller eljest många irtväffliga saker, och vissa scener deraf äro verkligen små mästerstycken hvar för sig. Den stora sångfesten för Oehlenschlägers Ponument här ett par gånger gifvits i Ridehuset-för en ofantlig massa af åhörare. Den har lyckats förträffligt och säkerligen äfven sifvit ett ganska godt resultat i kontant behällning. Om onsdag uppträder här Ole Bull; det är i sin ordning att äfven Köpenhamn får något, mean, ni i Stockholm har Vieuxtemps, Laub och krigsrådet Lumbye. Ah, krigsrådet Lumbye! Ni skall dervid icke tänka er en ledamot af något krigskollegium. Förhållandena med afseende på titulaturer äro här annorlunda än hos er. Först och främst tillåt mig upplysa, att i Danmark. existerår det alldeles icke nåscra faktiska råder, (med undantag af. Rigsraad); Alla dessa etatsråder, geheimeetatsråder, justitie å er, Kansliråder, kammarråder, 0.8. Vv. som här fill öfverflöd vaukas, äro blott och bärt. titelråder; eburumer och -mindre verkliga; för det andra häfvå dessa rådstitlar väl sinsemellan en gifven rang, men för öfrigt intet strängt afseende på den betitlades personliga ställning, Man stiger från kammarråd till justitieråd; verkligt justitieråd, etatsråd, 0. 8. V., men man förblifver dervid ac: Kuråt densamme som f rr, t. ex. — läkare, t. ex. — professor vid konstakademien. Vihafva berömda porträttmålare, somäro. verkliga justitieråder; utmärkta praktiserande läkare samt drifna grosshandlare, som äro etatsråder, mycket aktade kiiappnålsfaäbrikörer, som äro — jag tror — Kansliråder, och jag känner en vf man -hytiiron 4 An AoA. ÅR TAarRtt a os