Aftonbladet – 3 maj 1860, sida 3

en röst, den hon bemödade sig ett göra stadig. Ingenting ännu, svarade har, som väl förstod hennes halfqvädna visa; smen jag anar intet godt af denna resa, Jag har skrifvit i detta ämne till Paris; herr dAuberive visar sig i Boulognerskogen, på boulevarden och på operan. Han tyckes icke göra något annat än bvad han alltid gjort. Om hans namnkunniga tant vore död, så skulle han ha notificerat oss det.n Det tror jag ocksån, svarade Bertha. Det låg i dessa få ord, uttalade med en dof röst, ett sådant uttryck af sorgsenhet. Berthas ansigte var så blekt, vecket vid hennes ögonbryn så djupt, att hennes far kände medlidande med henne, Några angelägna saker qvarhålla mig ännu här,, sade ban; men om få dagar skola vi återvända till Paris.n Bertha lutade sitt hufvud mot faderns axel och grät stilla; det var de första tårar bon utgjutit sedan hennes moders död. Hennes länge och våldsamt sammanpressade hjerta gaf sin känsla luft. När honnessinnesr relse lagt sig, tog-hon faderns hand och förde den till sina läppar, utan att säga ett ord. Då vi väl anländt dit,, återtog herr Des Tournels, gkall jag skaffa mig säkra underrättel-er. Är det inte fråga om annat än skulder, så räkna på mig; din lycka går framför mitt eget tycke; men om jag icke finner herr dAuberive vara den man, åt hvilken mitt samvete utan fruktan tillåter mig anförtro min dotters framtid, så skall du aldrig mera tala. med mig härom. Jag lofvar det, sade Bertha. Hon borttorkade sina tårar, och de ingingo i.slottet utan att vidare tala ett ord. På tröskeln möttes faderns och dotterns blickar; de omfamnade hvarandra, Ack, stackars adet