Aftonbladet – 3 maj 1860, sida 3

gen sker med en liten spetsig stålhammare, hvars skaft är af fiskben och jemförelsevis långt; följaktligen spänstigt. När de medelst försigtiga och säkra illyxat en rå diamant, lemnas den åt diamantskärarne, som grofslipa den; ur dessas händer kommer den i de egentliga sliparnes, hvilka fullända den till juvel. Icke skllan äro klyfvarne äfven både skärare och slipare, och boarbeta från början till slat för ogen räkning den dem af diarbanthsnvdlaren eller fabriKanten anförtrodda stenen; de hyra då en slipstol i fabriken, och betala st för timman. Kostnaden för en diamants fullAndiga bearbetning uppgår i medoöltal till 6 gulden (8 rår 88 öre) för hvar karsat. Slipningen kan endast verkställas med pulver af dismant; något annat ämne biter ej på diamanten; men man begagnar härtill splittror, som falla vid klyfningen, samt svarta eller mörkt färgade diamanter, hvilka ej kunna nyttjas till juveler; emellertid kostar detta pulver ej mindre än 200 till 250 gulden för ett nederländskt lod. Slipningskostnaden stiger för ovanligt dyrbara stenar, och äfven för ovamligt små när dessa äro fullständigt slipade i briljäntform eller rosenstensform. Till infattoiogar finner man stundom rosenstenar, hvardera med 16 facetter, men så små, att tusen gå på en enda karat. Man beräknar bruttovärdet för de rå diamanter, som årligen bearbetas i Amsterdam, till 250,000 åa 300,000 gulden, och arbetslönerna för samtliga klyfvarne, skärarne och sliparne till 18 millioner gulden om året. Hela årsomsättningen i juveihandeln derstädes uppgår till 20 å 25 millioner Gulden. Paris har för flera år sedan sökt draga till sig denna slöjdgren ; men de der anlagda sliperieroa, hvartill nen lyckats värfva holländska arbetare, föra blott ett tynande lif. Juavelhandeln har sedan gammalt befunnits nästan iteslutande i händerna på judar, hvilkas vidsträckta frändskapsoch vänskapsförbindelser gjort dem föresrädesvis passande för denna vinstgifvande handelsen. Äfven nu är den, med bögst obetydliga unantag, i deras händer, och likaså diamantsliperierna. mtliga arbetarne äro äfven judar; och ingenstädes ner man en påtaglig vederläggning, som här, af n gamla fördomen att judar skulle vara oskickliga till vidsträckta fabriksspekulationer, eller alltför tröga till ihärdigt arbete. Bearbetningen af juveler fordrar en så outtröttlig och mödossm uppmärksamhet, att å andra yrken kunna jemföras dermed i dessa hänscenden.