Aftonbladet – 3 maj 1860, sida 3

äv AA AR TTR VE Rättegångsoch Polissaker. — Sundsvall d. 25 April. Kronolänsmannen Teurn: qvist rapporterar till konungens befaliningshafvande den 9 dennes: I sistlidne Mars månad företog arbetaren Bertil Vilssons hustru i Wester Tåsjö by, Täsjö socken, en sa till Hammerdal i Jenitland. Efter några dagars stande derstädes blef hon vansinnig, hvarefter hon ef hemförd till Tåsjö och öfverlemnad till sin man: en denne, som är i fattiga omständigheter, med ra små barn, kunde icke lemna sin hustru den om rånad, som behofvet påkallade, utan nödgades öfrlemna henne till Tåsjö fattigvårdsstyrclse, som gra dagar derefter beslöt att insända henne till ernösands hospital. Den 21 i berörde månad, kl. G c. m., afsändes hou till Tåsjö och inträffade i Backe kl, 9 f. m. påFöljande dag, dit vägen utgör 5, mil. Nedbäddad uti en kort skrinda, samt bunden med tåg, fick hon rastlöst, utan att blifva utur sina bojor, r intagen uti något varmt rum, tillryggalögga denna vägsträcka på en backig och gräslig våg. Anlända till Backe, hade bennes ledsagare, en mindre väl känd person, dragit skrindan in uti en stallport, der qvin nan fick ligga cirka tvenne timmar, då hon ändtligen blef intagen i varmt rum, bvarefter hon afied inom några minuter. Den medföljande personen lät genast förfärdiga kista åt henne samt forskaffa henne ull Fjellsjö kyrkogård, utan att, såsom vederbordt, anmäla förhållandet till presterskapet inom församlingen, eller foga anstalt för undersökning, huruvida enniskan var död, för hvilken undersökning barnmorskan kunde hafra anlitats. i Stora anledvingar förekomma, att qvinnan genom ett omenskligt behandlingssätt ljutit döden i förtid. — Östersumd d. 25 April. Att elgjagter under förfutna snödigra vinter äfven här å orten bedrifvits, och det i ganska stor skala, bar oss ingalunda yarit obekant; men som alla officiella underrättelser derom uda tills nu uteblifvit, och på enskild väg ej erållits något verkligen tillförlitligt, ha vi hittills ansett oss icke böra nämna något derutinnan. Nu ha rapporter angående dylika jagter till länsstyrelsen ingått från Sveg, Rödön och Hammerdal, och hvilkas hufvudsakliga innehåll här äåtergifves sålunda länsman Crantz i Sveg rapporterar d. 10 dennes: Efter erhållen underrättelse, att uti Linsells kapel lag elgjagter som bäst föröfvades, företog jag er resa dit den 30:de i förra månaden, då jag erfor att kött efter 4 st. elgkreatur, deraf 2:ne kalfvar. blifvit förnämligast af den i Ransjö tillsatte tillsyningsmannen, kyrkovärder Pehr Jonsson, tillrättaskaffadt. De vidare efterspaningarne; ehuru försvårade genom fintligheten hos skyttarne att i skogen och noder stön gömma både hudar och kött, kröntes dock med den framgång, att jag med mina biträder redan tisdagsaftonen den 3:dje dennes hade kött efter ytterligare 2:ne elgar och hudar af 3:ne, all: fällda ioom Ransjö skogsområden. Samma dag fortsattes resan till Glött, och dagen derpå till en elg skytt, bonden Olle Johansson i Bohlberget, der under ett golf påträffades tvenne hudar, 3 ne hufvuder och kött af icke fullt 2:ne elgar, samt på tvenne apdra ställen hos honom ytterligare 2:ne elghudar. Dagen derpå eller den 5:te fortsattes resan åt andr: håll. deribland till de 2:ne åboerna i Djursyvallen, de; vi påträffade i en gödselhög hos bonden Eric Svens son kött efter 2:ne belt nyss fällda elgar: men emedan detta kött, genom det illa valda gömstället, ick: tycktes komma att betäcka. transportkostnaden, ble detsamma qvarlemnadt.s :Länsman Larsson i Rödön, rapporterar, att har stämt till nästa ting drängen Olof Olofsson oeh bonden Enar Olsson i Näset för att stånda ansvar för det de under förbjuden tid dödat 4 st. elgar, sam: att en femte elg skall äfven under farbjuden tic blifvit nedlsgd å Lars Gabrielssons i Åskoit egor byilken elg Lars Gabrielsson skall ha upptagit och för sig användt, hvilket han dock förnekar, så av något åtal ännu icke mot honom i förevarande af scende kunnat anställas. Länsmannen i Fammerdal, hr direktör Nilsson, be rättar i sin rapport, daterad d. 7 dennes, att i bör jan af innevarande månad hade en 2 års gammuz elgkalf ankommit till Ede by, hvarest han genas: lött af trötthet och blodförlust af ett erhållet skott Elgens banneman hade icke kunnat fås reda på.