Aftonbladet – 3 maj 1860, sida 3

fått makt öfver denna natur, som var bestänligt sysselsatt att undergräfva sig sjelf, at böja, att beherrska sig; en röst i hennes inre ropade att Francis var förlorad för henne Vd denna tidpunbkt hade den nya känsla, sor herr dAuberive uppväckt i hennes bjerta, fulländat det arbete med att lägga band. på sig och koncentrera sig, hvaråt bon hade öfverlemnat sig allt sedan den dagen då hennes mor talat till henne på sin dödsbädd. Hon håde numera inga anfall af uppstudsighet. vrede eller häftiz passion, efterföljd af lång afmattning; hon var jemn, lugn, tålig och sansad; allting blef mer och mer dödt inom henne. man såg icke några andra spår af svallningen inom henne, än en fin blekhei på henne: pånna och en vidgning af näsborrarne. Man hade tre eller fyra gånger i aftonkretsärne talat. om :dAuberives bortresa; Bertha satt då med hufvudet böjdt öfver något handarbete, ansträngande hörselorganerra fr att ej gå miste om ett ord. Om någon i ett sådant ögonblick Jagt sin hand på hennes hjerta, skulle han blifvit förskräckt öfver dess utomordentligt. häftiga slag. Af dessa korta samtal; under hvilka grannar och jagtbröder växlade sina anmärkningar, inhemtade hon inga upplysningar. Spelande sitt parti whist, lade äfven den gamle notarien — hvilken hon afskydde — att ord till, sägande: Herr dAnberive har lust att ordna sina affärer, och det är åt mig han förbebållit den mödan attrengöra Augias stall. Jag förmodar, att han nu som bäst trummar ihop alla räkningar. Man skrattade åt herr Lecerfs infall, och vid veckans slut tänkte ingen mera på Francis. En dag, då Bertha med sin far promenerade i parken, tog bon honom vänligt under armen, Ni vet ännu ingenting? sade hon med