Aftonbladet – 3 maj 1860, sida 3

bladet, hafva i en hot strängt klandrat administrationen af Mälareprovinsernas hypoteksförening, såsom dena der, bvilken på sednare tider ej motsvarat ji egarens rättmätiga fordringar m. m., och en dare, uppgifvande sig vara delegare iföreninge derefter föranledt införandet af en jemförels ian Örebro enskilda och Mälareprovinsernas, för att styrka beskyllningen mot den sednare. Vid denna jemförelse synes, att Örebroföreningen utvecklar betydligt större verksambet, dä siffrorna tagas till måtttock. Detta är ock en sanning, som ej kan bestrilas, men sanningen fordrar och rättvisan ktäfver. de särskilda förhällanden, hvarunder dessa båda föreniogar rört sig, ej må förbises eller undanbållas. Visserligen ssnktionerades år 1847 Mälareprovinsernas reglemente, och 1849 Örebroföreningens; men. Örebroföreningen var i tillfälle att sätta sig i yerksamhet samma år eller året derpå; då Mälareföreninsen, af diverse orsaker, ej organiserade sig förrän år i854 och ej var i full verksamhet förrän år 1855. Klart är, att den dubbla tid Örebroföreningen varit i verksamhet måste lemna gynnsammare resultater, isynnerhet då man besinnar, att 1857 års kris på en sång förlamade alla penningetransaktioner. Mälareöreningens största hinder, att under andra än de mest gynnsamma penningeförhållanden kunna upptaga pevnivgar för att dermed tillhandagå lånsökanle, läg ända till året 1858 i den bestämmelse i dess -eglemente, att ej högre ränta än 4, 4 finge af låntagare upptagas. Det var klart, att så länge detta adgande (de festa andra föreningar hafva högst I 4) qvarstod, måste Mälareföreningens lånenegociaioner afstanna. Nu är detta olyckliga stadgande i laga väg föräniradt i likhet med öfriga föreningars, men sedan less hafva ej penningekonjunkturerna väsendtligt förvättrats. Mälareföreningen har aldrig uppmuntrat less lånetagare, att under låg kurs uttaga deras bepiljade lån i föreningens obligationer. Men direktioaen kan ej, enligt reglementet, förhindra en lånsökande att uttaga obligationer efter det pris, hvarunder de ej känna säljas och dem föryttra efter eget godt fionande. Härvidlag bar direktionen erbjudit biträde aågon . gång vid försäljning, på det att em möjligt derigenom skulle förekommas försäljningar till för lågt pris. Hvad föreningens förvaltning, af revisorerna årlisen granskad, beträffar, så torde Mälareföreningen ned allt skäl vara befriad från klander, då revisorerna vitsordat, att bestyrelsen väl och omsorgsfullt skött dess uppdrag, och det faktiska beviset, oaktadt föreningen nyss innan krisen började trädde i verkmbhet, dock kunnat fullgöra med lätthet alla dess ingångna förbindelser och äfven samlat en relativt ej obetydlig reservfond. Insändaren bar blott velat angifva dessa fakta, samt önskar för öfrigt. att finanskomitåns förslag till centralisering må snarligen gå för sig, och kan ej onderlåta att beklaga de omvexlande åsigter, som enligt samma betänkande under en följd af år gjort sig gällande hos den ena statsmakten, ständerna. äfven delegare i Mälareföreningen.