Aftonbladet – 2 maj 1860, sida 2

en ära uti att icke försumma något pojkstreck, söm kunnat öka ert rykte såsom mauvais sujet ... Tycker ni icke att det der är ett vackert kapital att erbjuda en familjefar? Om ni hade under er vård en två tre vackra, unga, hyggliga, giftvuxna flickor, och nåzon komme och presenterade er till måg en ung karl, stöpt ungefär i samma form som ni? Hvad hände då? Jo, ni drucke-i all vänlighet ett glas med honom och sedan sade ni: Min gode vän, res ni edra färde och se er om efter en hustru annorstädes! Har jag icke rätt? Antag nu, att en far, en egendomsherre kommer in på mitt kontor för att rådgöra med mig, — säg på ert samvete, hvad ville ni att jag skulle svara? Skulle ni anse det vara bederligt om jag satte ert namn främst på listan å unga karlar, lämpliga att gifva en rik flicka åt? Ni skulle icke våga råda mig härtill. Vore det bara fråga om jagt, så skulle ingen få företräde framför er; men de der egenskaperna, med hvilka ni lyser, böra icke till mitt fack. — Jag antager nu på måfå: Om man skulle vilja gifva er till hustru m:ll Lecamus, som rår om egendomen dOrgerai, tvåhundra tunnland i sambruk, eller m:ll Dusommier, med ett fäderne af fast egendom, som ger goda tiotusen livres ränta, eller m:ll Espieux, som har de vackraste vinfält i hela distriktet, eller sjelfva fröken Lucile Des Tournels, er granne, som med alla skäl kan anses ör en rik arftagerska, jag känner det böstämdt — det skulle ju allt vara ganska förmånligt det der? -Men jag vet någorlunda mina skyldigheter emot en rik arftagerska och säger rent ut hvad jag tänker, isynnerhet då det rör något af mina får. Och jag skallbevisa genom A. plus B. att ni skulle blifva en dålig man. Det förflutna är en borgen för det tillkommande. Låta förstöra en hemgift, som blifvit uppräknad på mitt embetsrum, — åh nej, den skammen skall jag akta mig för! Se der, huru jag uppfattat mitt embete och huru jag i mära fyratio år utöfvat det. Notariatet är min religion. Om jag någon gång, då tillfället frestat mig, har målat er svart, så