Aftonbladet – 2 maj 1860, sida 2

lig! tillfredsställa edsförbundet och undanrödja all raisstydning. Det vore belt och hållet öfverflödigt att här anföra de sedan tvenne århundraden beståer de samt åren 1815 och 1816 förnyade traktater, som utgöra grunden för Schweiz rätt; dessa fördrag tillhöra oftentligheten och kunna desto mindre vara okända för Frankrike, com vi hafva oss bekant att Schweiz särskildt fästat dess uppmärksambet å dem. Dessa traktater bar Schweiz hållit i helgd; det har aldrig undandragit sig att uppfylla de skyldigheter desamma ålagt det; och så vidt vi känna har aldrig någon haft anledning förebrå det att i något hafva brustit i sina förbindelser. Under sednaste kriget har, så vidt: oss är bekant, hvarken Frankrike eller Sardinien haft att beklaga sig öfver den ställning Schweiz intog och som var det-ovilkorligen föreskrifven af den neutralitetsprincip, som är innersta väsendet af dess delaktighet i den europeiska familjen. Man kan med trygghet säga, att den icke gjort någonting för att blifva beröfvadt rättigheter, om hvila på traktaters helgd och hvilkas upprätthållande är en lifsfråga för detsamma. Vore det rättvist, skulle det kunna tillstädjas (serait-il Jadmissible), att. 1 följd af Savoyens afträdande till en annan makt, Schweiz — som icke tagit någon deli den rörelse som föranledt denna förändring — skulle blifva skildt från de fördelar, som voro detsamma garanterade genom sardinska konungahusets besittning af Savoyen ? Vi kunna icke antaga det. Då Frankrike fvertager de rättigheter detta hus innehaft, synes det:oss böra på samma gång öfvertaga de skyldig! eter, som å!ågo det; denna grundsats i den enskilda rätten har alltid ansetts tillämplig på den offentliga, och enligt vårt förmenande har Schweiz rätt att njuta densamma till godo. Vi smickra oss med att kejserliga regeringen delar dessa åsigter och känslor och att den ej skall göra någon svårighet vid att garantera Schweiz den eventuella neutralisatioren af en del af Savoyen, sådan som den är erkänd i bestående traktater. Genom att mot Schweiz göra denna handling af rättvisa, som vi enständigt påyrka (nous reclamons instamment), skulle kejserliga regeringen ej blott sanktionera den vigtiga grund: satsen om Schweiz absoluta och ständiga neutralitet, utan dessutom gifva ett bevis på sin rättrådighet och sin aktning för traktaterna; för hvilket Europa utan tvifvel ej skulle vara känslol!öst och hvarå vi, för vår del, skulle lägga stor vigt. Jag ber er, hr baron, att för ht utrikesministern uppläsa och att lemna honom afskrift af denna depesch, hvaraf jag lemnat Frankrikes minister i Stockholm kännedom. Manderström.