Aftonbladet – 2 maj 1860, sida 2

efter miltals lång förföljelse skär af både skinn och kött, så att klara benpiporna lysa fram. En grym jagt ! Å För kort tid sedan lågo tvenne, helt säkert uttröttade och af jagten mycket illa medfarna elgar i snön uti en bage cirka tre qvarts mil från staden. På en väg, som ledde ej längt förbi stället, passerade en person fram och stod länge betraktande med förundran de ståtliga djuren, hvilka lågo helt stilla och fingo äfven ligga i fred. Men från en annan trakt, der tvenne elgar en tid på eftervintern uppehållit sig och varit sedda af flera personer, blefvo de af tjufskytt drifna till skogs, hvarvid mannen beignade så stor försigtighet, att han gick utan bössa, för att vara saklös, ifall han öfverrumplades i sitt olofliga ärende. Eurir från Paris. Den 21 April. Förlustelserna hafva sin gång, trots bullan från Rom. — Skomakaren i Poitiers ett stort undantag. — Kejsaren sjelf har dansat. — Elementerkadrilj. — Charader i handling. — Kejsardömet, som är freden, har nu också fått sina riktiga palmer. — Yataganen och Alexanderssvärdet. — Ett predikande lejon. — En ny teaterförfattare af den sjudande skolan. — Hvad en tidning är värd. — En April, värd att bannlysas. Medan den maktpåliggande savoyiska frågan vandrar fram och tillbaka genom otaliga stadier för att anlända till en kongress, som ännu döljer sig bakom horisonten, vet many som alltid, att i dettaglada Paris fördrifva tiden med lek och skämt, med baler och teater. Detta är händelsen denna vår nästan mer än eljest, och — märkom det! — till trots för den stora påfliga bannlysningen, hvilken, om den icke. uttryckligt drabbat våra närmaste vänner den eller den, dock obestridligen förefinnes i luften och äfven åtminstone på en och annan utöfvar ett visst moraliskt mflytande. Ni har hört talas om skomakaren i Poitiers, hvilken nyligen (in klacklappando,) erhöll till och med en ganska faktisk känng af besagda bannlysning, efter att kort örut hafva läst den stora bullan, och för ögonblicket ligger och dras med döden; en beskedlig gumma här i Paris skall efter samma lektyr hafva mistat sina glasögon. Men detta hör dock till undantagen; som sagdt är, de allra flesta hafva icke tagit minsta skada deraf, och den stora: verlden roar sig, om icke precist åt den påfliga vreden, så likväl alldeles obehindradt oaktadt densamma. Om allt är bannlyst, glädjen inomhus är det icke, Hos kejsarinnan sjelf — och ni vet huru denna dam eljest-hörer till sin samtids rätttrognaste — dansar man oförtrutet. H. M:t i egen person deltog häromaftonen i detta nöje med en öfvergifvenhet, värdig mindre allvarsamma tider. Må han icke, den helige Pius i vatikanen, gråta sina -bittraste tårar öfver verldens ondska och. lättsinnighet! I Hötel dAlbe blir om några dagar en bal utan like; kejsarinnan ämnar der uppträda som Diana, jagtens gudinna, med bågen i hand och vindtbunden vid sin sida; der skall också blifva utförd en elementernas kadrilj, om hvilken redan på förhand mycket talas; grefvinnan Morny har åtagit sig att denna natt vara Luft, prinsessan Czartoryski blir Elden, fröken Gretry Vattnet, grefvinnan Walewski Jörden. Jag behöfver icke säga er, att detta måste tagas ytterst allegoriskt och att den vackra mademoiselle de Gretry ingalunda kommer att visa sig genomskinlig. De fyra elementerna skola endast föreställas genom vissa anspelningar, bildande ett mer eller mins dre pikant sat sapienti; sålunda blir det väl snarast le feu — des diamants., som skall representera den ifrågavarande Elden, Veau — des perles (eller måhända — de rose), som kall säga er att detta är fröken Vatten, grefinnan Morny blir Luften på grund af sin air — de reine de Chypre, grefvinnan Walewski den moderliga Jorden måhända snarast genom en terribelkrinolin. Det blir ett slags gåta i handling, och i sjelfva verket är detta sällskapsvöje för ögonblicket särdeles omtyckt och exploiteradt i våra parisiska salonger, För några aftnar sedan var stor tillställning hos grefvinnan Tascher på hennes mans födelsedag. Dagens betydelse, lannivetsaire,, blef vid detta tillfälle framställd i några lefvande taflor, bildande en charad af den allra bästa smak; först visade sig en — åsnegrupp, Iane, derefter en scen, föreställande vintern, bivers, ändtligen en charmant grupp af unga, blomstrande damer, uttrycande pittoreskt ordet — drifhus, serren. Lägg samman och läs: lanniversaire,! fullkomligt riktigt, och huru fyndigt! Kejsarparet begifver sig i slutet af nästa månad på någon tid till Nizza, kejsardömets nyaste perla bland städer. En eröfring utan svärdslag! Den har endast kostat några penvor och en halfbutelj bläck, och det är den värd. Gardets zuaver afsändas redan någon tid förut för att der installera sig som blifvande hedersvakt åt Deras Majestater. Nizzas palmer voro hvad som ännu fattades för att kejsardömet skulle verkligen och tullständigt vara freden. Kejsaren kan nu ändtligen säga: Äfven dessa äro minan. Hvem skulle anat det i fjol? Tidningarne hafva utförligt omtalat den present jernoch stålarbetarne i Sheffield nyligen hafva förärat kejsar Napoleon III, nemligen en praktfull yatagan af det finaste damascerade arbete. Det är en gärd af tacksamhet för den fransk-engelska bandelstraktad