Aftonbladet – 28 april 1860, sida 2

en tredjedel af afgjorda demokrater. Den konstitutionella majoriteten fullföljde med ifver och kraft anslutningen till den preussiska unionen och det under häftig strid med den demokratisxa minoriteten. Plötsligt och oväntadt för hela befolkningen bildades den 22 Februari 1850 den -reaktionära. ministeren Hassenpflug. Det uppstod genast tvist med landtdagen angående en finansfråga. Ministåren fordrade penningar på ett grundlagsvidrigt sätt. Landtdagen vägrade och upplöstes den 12 Juni 1850. Samma öde drabbade den 2 September den efterföljande landtdagen, och en kurfurstlig ordonnans af den 4 September förklarade beslutet af ständerförsamlingen, som vid beviljandet af anslag åberopade sig på statens grundlag, för skattevägran, grundlagsbrott och första steget till rebellion.. Men på motståndet af samtliga myndigheterna strandade utförandet af den utaf Hassenpflug oktrojerade finansförordningen. Ministern måste söka sig hjelp utifrån. Derigenom fick tvisten en vidsträcktare, en nationell betydelse; den växte ut till en konflikt mellan den preussiska unionspolitiken och: den österrikisk-bregenzer förbundsdagspolitiken. Under Österrikes auspicier hade förbundsdagen blifvit återkallad till lif först den 10 Maj och sedan den 7 Augusti 1850. Den 17 September påkallade Hassenpflug förbundsdagens hjelp i striden mellan revolutionens principer och monarkien. emot det grundlagstrogna landet riktade förbundsbeslutet, kunde man icke inom landet finna medel att bryta grundlagen. Domstolarne höllo stånd. Då inträftade den 11 Ok-l, tober 1850 sammankorssten mellan kejsaren af Österrike och konungarne af Bayern och förtemberg, vid hvilken man afgjorde öfver Tysklands öde. Förbundsdagen beslöt den 25 Oåtober 1850 exekution i Kurhessen. Några dagar derefter följde rådplägningarne i Warschau. Preussen abdikerade i Olmits den 29 Oktober. Den 1 November började förbundscxekutionen hessiska domare, emedan de, trogna den bevurna grundlagen, skipat rättvisa, blefvo under rättligt af österrikiska och bayerska musketörer. Vid slutet af December återvände kurfarsten med sin minister Hassenpflug till sitt af främmande trupper besatta residens. Den 12 Maj 18531 inträdde Preussen i förbundsförsamlingen. Exekutionstrupperna qvarblefvo i landet till sommaren 1851. Krigstillståndet vortfor till slutet af 1834. Emellertid fortsattes förbundsförsamlingens intervention genom Preussens och Österrikes begge förbundskommissarier, Uhden och von Leiningen. Dessa herrar ville förnäml:gast i samråd med kurhessiska regeringen revidera författningen. Hvad som för detta ändamål framdrogs i dagen genom den beryktade promemorian af September 1851 skall en gång för historieskrifvaren utgöra ett kostligt dokument på statsrättlig oreda. Deri framställes såsom ensam emotsvarande förbundsrätten en utförlig statslära hvilken lemnar långt bakom sig de ytterligaste åsigterna hos den krassaste doktrin med monarki samt ständer, och enligt hvilken nästan alla tyska författningar, men framför allt den preussiska, måste ombildas till ett konstladt machverk efter så kallad konstitutione:l schablon. För att blott gifva ett karakteristiskt exempel på den riktning, som kommissarierna valde, må anföras, att de förklarade sig i allmänhet gilla den af ministern Hassenpflug föreslagna författaingen, men likväl afböjde några bestämmelser i densamma, såsom ännu icke nog monarkiska! Så bland andra förslaget att låta utnämna sex ledamöter i första kammaren bland medborgare af utmärkelse, på det att mogen insigt i statens förhållanden måtte behörigen blifva representerad. Detta afböjdes; ty, säga kommissarierna, mogen insigt måste representeras af de kurfurstliga embetsmännen i församlingen, och då den för öfrigt icke tillbör ute-lutande något visst stånd, så kan den icke heller i församling af ständer hafva något särskildt organ för att representera sig. På grund af denna promemoria fattades selan förbundsbeslutet af den. 27 Mars 1832, hvilket utgör utgångspunkten för den ännu varande konflikten och möjligen i framtiden san hafva till följd Preussens utträdande ur törbundet. Ett förslag till ett sådant utträdande är ju redan framstäldt i andra kammarens kommission. Konfliktens historia innefattas i den andra delen af utlåtandet, hvilken ni torde tillåta mig i ett nytt bref i morgon i all korthet analysera. P. S. Feodalpartiet smickrar sig, väl något för tidigt, med ministerens fall. Adresser utspridas i landet för militärförslagen och emot judarne. I all tysthet hafva deputerade blifit uppgifna, som med det snaraste skola hitkorma för att till prinsen öfverlemna dessa adresser. De skola framställa såsom den största olycka för landet, om ministeren ännu längre qvarblifver. Saken hölls ytterst hemlig, men meddelades åt ministeren af persorer, hvilkas underskrift man Hoppades vinna, men som vägrade underteckna adresserna. Några stöd för den gamla regimen äro unJanröjda. Statsadvokaten Noerner är ställd ull disposition. Polisdirektören Stieber är häktad. Ganska intressanta rättegångar förestå. Något af den sedan lång tid samlade ohyran skall väl komma fram i dagen och blifvå bortskaffadt. Sedan borgareståndet i dag genomgått äfven de sista punkterna af betänkandet rörande statens jernvägsbyggnader, är numera detta betänkande i allt väsendtligt af ständerna bifallet; med undantag endast af hvad angår södra banans sträckning. Den icke ovigtiga 15 punkten. om sådan ändring af expropriaMen i trots af det I Tyskland måste upplefva, att )sterrikes och Bayerns fanor behandlade krigsRNE rt Act mm mm 0 AA NA Oh Pr OR ME Ma pr AJA rt TRA